Jag kombinerar alltid mina öuffarresor med vandring, vandringar på gamla åsnestigar, på upptrampade gångvägar och på markerade vandringsleder. Att vandra på Naxos är inget undantag. Jag vandrar uppåt, jag vandrar vertikalt och jag vandrar nedåt. Ibland knallar jag upp på en bergstopp ibland till en specifik sevärdhet eller till en avlägsen strand. Oavsett vad så är det en både en skön avkoppling men samtidigt givetvis en ansträngning där ofta tillgången till vatten kan vara hindret för att inte fortsätta förflyttningen allt längre bort.
De flesta öar som jag reser till har bra vandringsleder som inte sällan är markerade på de kartor som finns att köpa på plats. Allt oftare rustas lederna upp och tydliga märkningar visar åt vilket håll du ska sätta riktning mot. Andra vandrare är dessutom duktiga på att markera vid avgörande punkter där getternas stigar gärna lurar dig på villovägar. Håll bara utgick efter de små stentornen som alla som vandrar är med och bygger upp när man går förbi.
Att vandra på Naxos och upp på berget Zas
Naxos i ögruppen Kykladerna är inget undantag när det gäller vandring. Att vandra på Naxos är smidigt. Det finns både bra kartor, böcker som beskriver lederna samt att de flesta stråken är markerade med skyltar och färger. På årets öluffarresa hade jag därför bestämt mig för att erövra berget Zas (Zeus) och njuta av utsikten från Kykladernas högst topp, 1004 meter över havet.
Det finns två leder upp på berget Zas, man kan säga den västra och den östra leden. Båda startar utanför byn Filóti som efter vandringen utgör en avkopplande oas under de lummiga trädkronorna. Den östra leden som startar vid Agia Marina ovanför Filóti är lite flackare medan den västra leden som startar vid källan Arion söder om Filóti är en aning brantare. Båda lederna går utmärkt att kombinera om du utgår från Filóti. Då kan du ta den ena stigen upp och den andra ned. Från Filóti finns det tydliga skyltar som pekar mot Zas.
Av olika anledningar valde jag att vandra samma led upp och ner och beslutet föll på en start vid källan Arion där du med nöd och näppe kan parkera din vespa intill bergssluttningen. Att starta här och gå den västra leden upp ger dig också en möjlighet att börja med ett besök vid Zas grotta som ligger cirka 20 minuters vandring ifrån källan. I grottan, som består av en huvudkammare och en mindre kammare, har verktyg av bergarten obsidian och delar av lergods hittats. På den tiden som Naxos var ockuperad av turkarna sägs det att grottan användes som ett kapell och det kanske är därför som de två största stalagmiterna kallas prästen och prästens fru.
När du vandrar den västra leden upp, som enkel väg tar cirka en timme och en kvart, så är den som brantast tills du tar av mot vänster och följer det rostiga stängslet en bit. Ungefär efter drygt halva vägen. Därefter blir berget mer flackt men samtidigt mer stenigt. Den sista biten upp på toppen är därmed nästan den enklaste.
Väl uppe på Zas hjässa har du en makalös utsikt över Naxos och stora delar av övärlden. Du kommer garanterat höra andra vandrare som tydligt pekar ut vilka de andra öarna i blickfånget är om du är osäker.
Vid det tillfälle som jag var där var det jag och en rad fransmän som tagit berget i besittning och medan jag vandrade samma led tillbaka fortsatte fransoserna den östra vägen ner. Som alltid tar det nästan mer på benen att gå nedför än uppför och med lite lätt skakiga ben stannade jag under Filótis magnifika trädkronor för en sen lunch innan jag fortsatte tillbaka mot kusten. Att vandra på Naxos är helt enkelt magiskt!
utav ampilio