inspiration

Det är som om vi möter en blygsam ö när vi anländer till Skyros. Hon flackar lite med blicken, ler lite generat och är charmerande omedveten om sin fulla potential. Visserligen är det försäsong och hon har nyss vaknat ur sin vinterdvala men den grundläggande känslan att vilja stärka henne och berätta hur bra hon egentligen är, är påtaglig.

Skyros

Skyros tillhör ögruppen Sporaderna och är kanske den ö som tar emot minst turister av sina systrar Skiathos, Skopelos och Alonissos. Vi är inte många här i slutet av maj som strosar i byn eller borrar ner tårna i den mjuka sanden på stranden som löper längs kusten nedanför byn. På restaurangerna är vi i minoritet och runt omkring oss pratas grekiska i en rasande fart. På vårt hotell säger de att vi borde prova fiskrätterna när vi dinerar. Den benrika råvaran på tallriken kommer enbart från vattnet runt omkring Skyros. Har inte restaurangen en fiskrätt på menyn så har de väderbitna fiskarna inte fångat någon fisk den dagen. En fisksoppa slinker ner tillsammans med nybakt bröd doppat i den renaste av olivoljor. Själv njuter jag mer av geten i citronsås som ligger på min tallrik. Köttet är så mört att enbart blicken på det får det att falla isär. Vi beställer in vin i karaff och ouzo med is, vi skålar, skrattar och pratar reseminnen. Det är så här det ska vara när vi är ute och reser, goda samtal, gott vin och maträtter tillagade på lokala råvaror.

På Skyros är man stolt över sitt mathantverk vilket också visar sig på frukosten där en benvittallrik med bitar av en lokal ost serveras oss. Just den här osten kanske påminner mer om en mindre angenäm svamp än en njutbar delikatess. Vi ler ansträngt och mmmar nickandes. Hjärtat klarar inte av att förminska stoltheten över det som bjuds oss men vi hoppas att vi får köpeosten till frukosten imorgon igen. På något sätt verkar vi ha förmedlat vår känsla kring detta livsmedel för den lyste med sin frånvaro på frukosten i morse.

Vi bor där havet möter land och inte uppe i Skyros stad. Ett val som var planerat i förväg. Direktaccess till stranden med möjlighet att vandra upp i byn på cirka en kvart lockade mer än det omvända. Här nere sträcker stranden ut sig så långt ögat kan nå och en rad boenden erbjuds de turister som hittar hit.

Strax ovanför oss går trapporna längs den örtbeklädda bergsväggen upp till byn och utbudet av flera restauranger, barer och kaféer. Om vandringen uppför suger ur all must ur en kostar en taxiresa riktning uppåt cirka fem euro. I vårat gäng råder det delade meningar kring musten.

Skyros stad inhyser förvånansvärt många pigga och moderna barer där invånarna samlas framåt eftermiddagen och kvällen. För en stund försvinner blyghetens skimmer och höga röster markerar en självklar plats på den grekiska kartan. Utbudet upp i Skyros stad är öns största och valmöjligheterna är rika. Intill det marmorbeklädda torget ligger byns enda pizzeria som i skuggan av grekisk husmanskost kan tävla om att baka landets godaste pizzor. Nere vid stranden ligger flera tavernor och barer men som i maj gärna sover en stund till för att vakna runt den 1:a juni.

Trots de självsäkra barerna i Skyros stad så är Skyros lugn, tystnad och vackra omgivningar. Blinkade discolampor och vibrerande bas hittar du inte här. Det enda som vibrerar är den dallrande tystnaden som nästan går att ta på, ett omsvepande lugn och en välskapt nejd. Här finner du ro.

Under en av dagarna valde vi att hyra bil för att åka runt Skyros norra, mer gröna, del där de få övriga bosättningar finns. Den södra delen är mer karg och bergig med betydligt färre mänskliga avtryck. Längs kusten på den nordliga delen ligger flera fina stränder som Pefkos, Agias Fokas och Atsitsa. I regel finns inte mer än en taverna som ackompanjerar den mjuka sanden och några av vinterns slitna parasoller av vassens långa blad. Egentligen är det bara hamnbyn Linaria som har ett invånarantal värt att nämna. Här finns flera uthyrningsboenden, en rad tavernor nere i hamnen och ett par butiker. Det är hit du anländer om du lyckas hitta en färja som trafikerar Skyros från någon av de andra öarna i Sporaderna eller från Thessaloniki. Vi valde det luftburna färdsättet ifrån Aten för en billig penning, en flygresa på cirka 30 minuter som i princip består av en start och en landning. För en inbiten öluffare är det nästan fusk att överge vattenvägen men ibland är det böljande blå ett svårare alternativ.

Den sista kvällen spenderade vi på Skyros Gyrosställe, Grillhouse, som ligger precis i början av byn om du kommer från taxistationen och den allmänna parkeringen. En liten fårig gumma med en röst som Nurse Diesel tog våra ogenomtänkta beställningar. Den ena plåten med Gyros efter den andra bars in till vårt rustika bord. Jag har aldrig varit så mätt och den känsla sitter fortfarande i så här 12 timmar senare. Likaså hennes mörka, raspiga röst som liksom hostade sig fram till våra trumhinnor. Gyrosen var fantastiskt god och är väl värd den övermäktiga mättnadskänslan så här ett halvt dygn senare. Toppa Gyrosen med en Irish Coffe på någon av barerna intill så är kvällen komplett.

Vi har nu varit här i fyra dagar och börjar närma oss återresan till svärmarna och pulsen i Aten och vi känner oss rätt nöjda med vår tid på Skyros. Vi är utvilade, vi har njutit och vi har fyllt på med energi. Nu längtar vi efter lite tempo, lärm och vibrationer igen.

Du vet väl att varianter av blogginläggen finns att läsa på Apollos reseblogg: Apollo (länk)

Läs mer: Information om Skyros på mittgrekland.se (länk)