Stifado är en av de klassiska grekiska rätter som de flesta av oss som reser till Grekland någon gång har ätit när vi har varit i det förlovade landet.

Även om många grekiska rätter har variationer så är min erfarenhet av denna maträtt att den är ungefär likadan i smaken oavsett var du än äter den. Distinkta smaker av tomat och kanel är Stifadons tydliga karaktär.

För mig blir det alltid minst en gång per Greklandsresa som jag avnjuter denna rätt. Jag helt enkelt älskar den. Helst ska det vara på en taverna som ligger lite avsides, inne i en gränd dit inte alla hittar eller i en liten by ute på landsbygden som inte har de största turisthorderna inhysta.

Själva ordet Stifado kommer från ”stufado”, en maträtt som kom till Grekland genom venetianerna på 1200-talet efter Konstantinopels fall och före den osmanska invasionen. Huvudingrediensen kan vara nötkött, kyckling, kanin eller till och med bläckfisk. Det sägs att äldre versioner av grytan inte innehöll tomater då tomater kom till Grekland först efter att Amerika upptäcktes.

Det finns även en vegetarisk variant där huvudingrediensen är champinjoner (eller möjligtvis annan svamp). Jag har inte själv tillagat den varianten och jag återkommer när jag har gjort det med ett recept här på hemsidan.

Jag gillar långkok som efter ett initialt arbete kan stå och puttra i några timmar. Jag brukar smaka av efter ett par timmar men oftast låter jag den puttra i tre timmar för att få ännu mjukare smaker och det där riktigt möra köttet. Grytor av detta slag tillagar jag oftast på hösten och under vintern men det händer även att jag bjuder större sällskap på den oavsett årstid.

Nedan hittar du mitt recept på Stifado som jag alltid lagar här hemma.

Här kan du läsa mer om grekiska livsmedel: Ambrosia Magazine