Äntligen har pizzabottnarna landat i en butik nära mig. Sökandet är över. Dagens inhandling slutade därmed helt annorlunda än vad tanken först hade skapat. Det var med av upphetsning darrande hand som jag till slut greppade en pizzabotten (fullkorn) i det sneda kartongstället. Jag kallade omgående in alla arbetare till hjärnkontoret för att klura ut vilken fyllning pizzorna skulle få och lite loja av semestertankar landade vi zucchini, lök och oliver med bladspenat och yoghurt.

Sökandet är över i flera bemärkelser för nu finns pizzabottnarna inte bara min närbutik utan nu är pizzavalet för alltid löst, den lokala pizzerian kommer behöva efterlysa mig fortsättningsvis.

Variationen på fyllning är ju ändlös, det är egentligen bara fantasin som sätter stopp eller möjligtvis vad kylskåpet härbärgerar. Pizzabotten som har en rund, lantlig smak och ger en mer kraftig känsla än en vanlig botten kan fyllas med vad som helst. Jag kommer då fortsättningsvis ha ett litet lager av pizzabottnar här hemma för att kunna göra pizzor när andan faller på.