Två (2) fantastiska resmål i Peloponnesos: Xylokastro & Trikala

Landskapet runt omkring mig på Peloponnesos är överväldigande och storartat. Jag känner mig omfamnad av en naturkraft som knappt är greppbar och som samtidigt berör mig på djupet. Jag befinner mig i Trikala Korinth som klättrar uppför berget Zirias sluttning och skapar en hemvistelse jag vill stanna för alltid i. Det känns som om jag har hittat hem.

Read the article in English here!

Xylokastro i Peloponnesos

Resan startar nere vid kusten i staden Xylokastro, drygt 30 kilometer från det som jag nu vill kalla mitt hem. Här rullar vågorna från den turkosblå Korintiska viken in mot land och möter en djupgrön pinjeskog intill ljusa hus. Synintrycken är mäktiga och den omedelbara tanken är att jag skulle vilja lära känna staden på djupet. Vetgirigheten är påtaglig och det är något särskilt med kombinationen av hav, natur och bebyggelse.

Efter det öppna vattnet, skogen och tätorten kommer de bördiga jordbruken som levererar frukt och druvor och inte minst områdets riktiga delikatesser, korinter. Den böljande lantbruksmarken går över i bergssluttningar och skapar en region där avståndet mellan berg och hav endast är 40 minuter.

Vindarna i Korintiska bukten skapar riktigt bra förutsättningar för vindkrävande sporter såsom vind- och kitesurfing och Xylokastro är ett alltmer självklart val för dem som brukar blåsten i sin idrottsutövning.

Vi startar med en promenad i pinjeskogen, Pefkias, Xylokastros stolthet. Skogen löper som en åder mellan havet och staden och är både stadens och invånarnas lunga. Här finns rekreationsmöjligheter och platser att samla ny energi vid. Här kan du få en rofylld paus från den vardagliga hetsen och andas ut.

Pefkias var en gång i tiden ansenligt större och sträckte sig betydligt längre in i landet men i takt med att kusten befolkades och populationen växte decimerades skogen när behovet av harts och virke vägde tyngre än skogens existens.

Att skogen finns kvar kan vi faktiskt tacka kung Otto och drottning Amalia för. Vid ett besök i området blev drottning Amalia förkrossad över den massiva avverkningen och beordrade omedelbart att all nedhuggning av träd skulle förbjudas. För alltid. Tack vare kungaparets ingripande skyddades de återstående pinjeträden och det vi upplever av Pefkias är den bit skog som kungaparet räddade.

Poeten Angelos Sikelianos bostad

Vi lämnar pinjeskogen bakom oss och vandrar in i en trädgård i direkt anslutning till den frodiga lunden. Trädgården tillhör huset som poeten Angelos Sikelianos lät bygga efter att ha blivit förtrollad i området.

Huset rättar sig inte efter någon specifik tidsera inom arkitektur utan Angelos kombinerade istället karaktäristiska detaljer från olika tidsepoker. Exempelvis visar kolonnerna kopplingen till antikens Grekland, fönstren påvisar den bysantinska eran och balkongerna har influenser från Venedig. Uppförandet av huset pågick mellan åren 1912 och 1916 och Angelos och hans familj bodde i huset ända fram till 1930.

Huset har genom åren även inhyst andra aktörer. Under andra världskriget var huset högkvarter för de italienska styrkorna och under det grekiska inbördeskriget intogs det av rebeller. Först 1986 klassade dåvarande kulturminister byggnaden som ett ”konstverk” och som ett ”historiskt monument”.

Idag kan du hyra övervåningen som en del av Sikyon Coast Hotel & Resort (länk). Snacka om att sätta en historisk prägel på hotellvistelsen!

Hembygdsmuseet

Kamári har ett relativt nytt hembygdsmuseum som etablerades 2011. Initiativet togs av en grundskolerektor för att bevara områdets vardagliga historia och kultur för framtida generationer. 

På hembygdsmuseet har du möjlighet att insupa den moderna historien genom en gedigen samling som inkluderar traditionella dräkter, vardagsredskap, verktyg, broderier och en rad andra föremål som berättar historien om de lokala invånarnas liv. 

Hembygdsmuseet i Kamári ligger längs kustvägen, strax efter kyrkan Agios Dimitrios. Öppettiderna varierar och du behöver fråga om det är öppet eller om det kan öppnas för ett besök. Det finns en ambition att flytta museet till den tidigare premiärministern Tsaldaris hus i Kamári (se nedan).

Premiärminister Tsaldaris bostad

Huset där premiärminister Panagis Tsaldaris växte upp är ett vackert gammalt stenhus från 1832. Huset är för närvarande stängt för besökare men det finns en plan att flytta hit Xylokastros hembygdsmuseum för att samla bygdens historia på ett och samma ställe.

Panagis Tsaldaris föddes i Kamári 1868 och efter sina universitetsstudier i Aten och utomlands började han sin yrkesbana som advokat. Hans politiska bana startade 1910 när han valdes in i parlamentet och blev sedermera justitieminister för att sedan inta ämbetet som premiärminister under åren 1932 till 1935. 

En byst av Tsaldaris finns intill hans hus i Kamári och i Xylokastro har man döpt sin huvudgata efter honom samt rest en byst på det centrala torget. Det finns en tydlig stolthet över att Panagis Tsaldaris har växt upp och bott på platsen.

Evrostina

Panagia Katafygiotissa (Holy Mary of the shelters)

Den vita bussen med tonade rutor når sitt första delmål, Panagia Katafygiotissa, där vi kliver ut i vägens bredaste del. Vilda, vänliga katter hälsar oss välkomna med sitt jamande ackompanjerat med vindens sus. Vår lilla grupp är ensam vid det storslagna bysantinska monumentet inbäddat cirka 40 meter i bergets klippor.

Kapellet byggdes 1782 och är frukten av lokalbefolkningens hängivenhet till sin tro och deras tveklösa kraft att skydda sig mot turkarnas förföljelse. Invånarna sökte sig upp i bergen för att ta skydd i grottor eller för att karva ut håligheter att gömma sig i, men de eftersträvade även efter en plats att utöva sin religion på, en plats att kunna be om frihet.

Utifrån denna längtan byggdes kapellet till jungfru Marias ära och beboddes ända fram till 1880, då av en ensam nunna, men hon övergav kapellet på grund av svårigheterna att bo på klippavsatsen. 

Jag skulle säga att du inte behöver vara troende för att känna in platsens dragningskraft och andlighet. Det är en plats att stanna upp vid, ge tid för eftertanke och att insupa de otroligt vackra omgivningarna. De grönklädda sluttningarna, de beige färgade ravinerna och långt där borta det blå havet i en oslagbar kombination.

Kyrkan Agios Georgios

En annan kyrka som är ett bevis på vilja och sammanhållning är kyrkan Agios Georgios i byn Evrostina. Med sina 17 kupoler byggdes kyrkan på bara 39 dagar! En bedrift som är välkänd i hela Grekland sedan lång tid tillbaka.

Men varför bygga en kyrka på 39 dagar? Jo, den allt mer växande befolkningen kunde inte längre rymmas i det lilla kapell som fanns i byn och en kommitté bad om ett godkännande av guvernören i Korinth om att få bygga en ny, större kyrka. Guvernören gav dem tillstånd att bygga kyrkan, men under ett villkor: kyrkan måste stå färdig inom 40 dagar, annars skulle den rivas och ersättas av en moské.

Med det beslutet i ryggen bestämde sig hela byn för att hjälpa till att bygga kyrkan, dag som natt, och de blev otroligt nog klara på 39 dagar. En kollektiv kraft som visade guvernören grekernas beslutsamhet, sammanhållning och styrkan att inte låta sig kuvas.

De 17 kupolerna representerar de tolv apostlarna och Jesus, där den största kupolen symboliserar Jesus Kristus. De fyra hörnkupolerna symboliserar de fyra evangelisterna.

Den skärmliknande väggen med alla ikoner inne i kyrkan skapades från ett enda cypressträd som fanns i byn Perdikari. Enligt legenden skulle den som hugger ner trädet gå döden till mötes, men en modig äldre man anmälde sig frivilligt för att hugga ner trädet och trotsade därmed förbannelsen. Trädet kom att användas till den symboliska väggen inne i kyrkan och legenden till trots så överlevde mannen i flera år framöver.

Agios Georgios kom även att spela ytterligare en betydande roll, den här gången som platsen för det första krigsrådet under 1821 års revolution. Ett möte som kom att inspirera revolutionärerna i sitt kämpande för Greklands självständighet.

Rema ton Mylon (Mill Stream)

Genom kanske världens brantaste stentrappa stapplar vi ner från Agios Georgios till byn Evrostina vidare ner till Rema ton Mykon (Mill Stream), en bäck som rinner i ravinen alldeles intill byn. Kopplingen till “kvarn” kommer från den tiden då bäcken användes som kraft att driva en rad kvarnar till olika ändamål.

Det är lätt att förtrolla sig bort i denna sagolika, frodiga miljö med vattnets porlande som en meditativ bakgrund. Vi stannar upp för en stund och framför oss dukas en picknick upp med bland annat lamm tillagat på traditionellt vis i stora metallbehållare direkt på glöden.

En av områdets vingårdar, Ktima Kissa (länk), visar stolt upp sina viner och vi får provsmaka det friska vita vinet och rosévinet Mikros Dromos. Vingården drivs nu av tredje generationen vinmakare med vinodlingar som drar nytta av klimatet på Zirias bergssluttningar och de varma vindarna från Korintiska viken. Det är liksom lätt att trivas här.

Trikala

Definitionen av “hem” enligt svensk ordlista är att det är en stadigvarande bostad som du ofta tänker på. I det här fallet trumfar tanken på platsen den stadigvarande bostaden för ända sedan jag lämnade Trikala har jag tänkt på denna gudabenådade plats. Och jag kan inte bli kvitt känslan av att det var som att hitta hem. Jag sitter märkligt nog nu i min stadigvarande bostad och längtar hem. Jag längtar till Trikala.

Jag har alltid gillat bergen och dessa mäktiga landskap med en känsla av att jag hör hemma i dessa omgivningar. Ju högre upp i terrängen vår lilla buss tar oss desto mer fylls mitt hjärta av värme och beundran. Landskapet känns storslaget, överväldigande och samtidigt så jordnära. På något sätt suddas gränserna mellan människa och natur så sakteliga ut och jag blir en mer påtaglig del av omgivningen. 

Trikala ligger längs berget Zirias sluttning och är uppdelad i tre delar: Ano, Kato and Mesaia Trikala, dvs “upper, lower och middle”. Trikala betyder faktiskt “tre skönheter” och det är lätt att förstå. Det bor inte många själar här och faciliteterna är begränsade, men vad gör det? Du åker inte hit för att shoppa, för att stuffa på stökiga barer eller för att armbåga dig fram i folksamlingar. Du åker hit för att vara ett med naturen, känna det friska syret fylla din lungor, lyssna på vindens sus och fåglarnas kvitter. Du åker hit för att uppleva ett Grekland långt bortom turiststråken.

Trikala har relativt många boenden för utomkommande och är i första hand en vinterort med närheten till skidanläggningen Ziria Skicenter. Ambitionen är att även uppmärksamma Trikala som en attraktiv sommarort med vandringsleder och olika aktiviteter över hela berget. Det tycker jag att de gör rätt i för jag kan inte nog bedyra områdets ljuvlighet och utsikter.

Maten som serveras på tavernorna har sitt ursprung i lokala råvaror som lagas med kärlek och vördsamhet. Trots sin litenhet finns flera restauranger att välja mellan i Trikala och alla håller riktigt god kvalitet.

Ziria Ski Center

Du kanske inte direkt förknippar Grekland med skidåkning men den finns och det finns dessutom riktigt bra sådan. En av de skidanläggningar som finns i Grekland är Ziria och ligger cirka 45 minuter från Xylokastro nere vid kusten. Skicentret är inte stort utan riktar sig i första hand till barn och till dem som vill lära sig att åka skidor. Under vintern kan du även hyra skoter och åka upp till sjön Dasiou som är en av få sjöar som faktiskt fryser på vintern. För greker är det rätt exotiskt att kunna gå på is. 

Nu under sommaren kan du hyra fyrhjuling (buggie) och åka runt på platån som bildats intill bergskammarna. Har du tur kan du skymta några av de hundratal vildhästar som lever på berget Zirias sluttningar och bli inte förvånad om du möter dem när du är just här på Ziria Ski Center (länk). De håller sig gärna på avstånd men visst är det en rätt mäktig känsla att röra sig i naturen tillsammans med vildhästar?

Free Horse Riding Center

Apropå vildhästar så finns det även tamhästar i området. Om du vill sitta upp på hästryggen kan du bege dig till Free Horse Riding Center (länk) i den intilliggande byn Rethi och med en ledare ta en rundtur på ägorna. Avsluta med en fika eller en bit mat på Φύση και Όν Physi K On (länk) och njut av omgivningarna som så här på våren skiftar i alla dess färger.

Vandring till Trikala vattenfall

Det finns något fundamentalt i att vandra, att till fots ta sig från en plats till en annan. Jag älskar det och jag tycker det är ett fantastiskt sätt att upptäcka en plats eller en omgivning på. Att vandra innebär för mig att känna naturen på djupare plan, känna strukturer, dofter och att utmana sig själv.

I Trikala finns flera vandringsleder och ännu fler är på gång. Vandringsturismen är i sin linda och med tanke på områdets fantastiska natur och vyer så är det verkligen en fantastisk plats att uppleva till fots.

På förmiddagen dag två sätter vi av mot vattenfallet i Trikala, otroligt nog en ganska nyfunnen pärla. I årtionden har odlarna lett vatten från bäcken som rinner i ravinen men det är först för några år sedan de faktiskt följde bäcken hela vägen till dess start. Och där! Mitt i allt fanns detta underbara vattenfall (se videon i början av artikeln).

Vandringsleden är inte särskilt krävande men har delar där du på grund av lutningen behöver hålla dig i de uppsatta repen. Har det nyligen regnat mycket (så som det var för oss) så gäller det att använda balansen när du sicksackar över vattendraget på små stenar.

Leden startar vid vägen och fortsätter längs med en gjuten vattenkanal för att sedan leda ner i ravinen. Skogen skapar ett grönt och frodigt rum och det enda som hörs är naturen egna ljud i form av porlande vatten och fågelsång. Det doftar jord och växtlighet. Det är en befrielse att vara bortom människans egna skapelser och låta sig omslutas av naturen. 

Efter knappt 30 minuter är vi framme vid vattenfallet och det är värt varenda sekund av ansträngning.

Kloster Agios Vlasios

Även om jag inte är en religiös själ så kan jag inte låta bli att fascineras över den historia som olika religioner har skapat. I regionen finns det flera historiska byggnader kopplat till religion som är väl värda att besöka. För mig handlar det oftast om att få besöka en plats i en slags harmoni, en vacker plats, en plats för tid till eftertanke.

Klostret Agios Vlasios är just en sådan plats. Klostret ligger bara två kilometer från Trikala, inbäddat i grönskan på den nordöstra sidan av berget Ziria. 

Legenden säger att en helgonteckning i trä, föreställande helgonet Vlasios, från 700-talet upptäcktes i en otillgänglig grotta strax intill. Upptäckten inspirerade till uppförandet av ett tempel som stod på samma plats som klostret gör idag. Det finns inga spår av hur länge templet stod på platsen men det nuvarande klostret byggdes under mitten av 1600-talet. En mindre tillbyggnad tillkom 1918 för att skapa ett “kvinnorum”.

Klostret är fortfarande aktivt och när du besöker Agios Vlasios kan du räkna med att nunnorna bjuder både på “spoon sweets” och en kopp kaffe.

Klostret Agios Georgios och sjön Doxa

Ett annat kloster som ligger på en bedårande vacker plats är klostret Agios Georgios vid sjön Doxa. Klostret har haft stor betydelse i framför allt revolutionen 1821. Bland annat hade de en hemlig grekisk skola för att kunna fortsätta undervisa områdets barn utifrån deras egen historia och kultur.

Förutom sin historiska betydelse är klostret känt för sina “spoon sweets”. Just dessa spoon sweets är gjorda med smak av rosor, en tidlös symbol för våren, evigheten och livets förnyelse.

Nedanför klostret ligger sjön Doxa (en del av nätverket Natura 2000) som faktiskt är en konstgjord sjö skapad på 1990-talet för att försörja odlingarna i dalen med vatten. Det gör det dock inte mindre vackert och att spendera en dag här är verkligen en fröjd för själen.

I mitten av sjön ligger en smal landremsa som leder till det lilla kapellet Agios Fanourios. Under helgerna står lokala försäljare längs landremsan och saluför kryddor, örter, ost, honung, bröd, tsipouro med mera.

Sjön Doxa, även om den är konstgjord, anses vara en av de vackraste bergssjöarna i Grekland eftersom skogens höstfärger reflekteras i det smaragdgröna vattnet och skapar ett unikt landskap. En anledning till att återvända under hösten med andra ord.

Du kan uppleva Doxa med trampbåtar, ett rofyllt sätt att inta omgivningarna på, och inte bara utifrån att vandra längs strandremsan. Trampbåtarna hittar du på Doxas östra sida.

Restauranger

En Greklandsresa består till stor del av mat, mat i mängder, och i Trikala finns flera riktigt bra tavernor som värnar om de lokala råvarorna. Här bjuds du på allt från vegetariskt till drypande köttbitar, ofta serverat med lokalproducerat vin. En dag i bergen retar aptiten och att få avsluta en dag på någon av de mysiga tavernorna känns som att landa i en riktig skön mountain-resort. Ofta är de inredda med stenväggar och trädetaljer och någonstans i lokalen sprakar en eld i en öppen spis.

Jag fick möjligheten att njuta av maten på följande kaféer och tavernor:

Καφέ Αλφαβητάριο Café Alfvatario (länk) i Kato Trikala

Ο Πλάτανος Taverna Platanos (länk) i Kato Trikala

Στου Δεκλερή Sto Dekleris (länk) i Ano Trikala

Καταφύγιο Γεύσεων Katafygio Gefseon (länk) i Mesaia Trikala

Κιβωτός Kiboto (länk) i Ano Trikala

Boendet Aipytos

Under mina dagar i Trikala bodde jag hos Ξενώνας Αίπυτος Aipytos (länk), ett fantastiskt litet guesthouse på bergssluttningen i mellandelen av Trikala. Utsikten är obetalbar och det har verkligen den där känslan av att vara i bergen. Redan första kvällen erbjöd den lilla damen som äger boendet att tända en brasa i den öppna spisen och till ljudet av eldens sprakande låg jag en stund på sängen och betraktade det sluttande trätaket.

Jag kan fortfarande känna dofterna från elden, det tjocka täckets trygghet och det svala klinkergolvet som kräver tofflor som om jag vore på plats här och nu. 

Några dagar i Xylokastro-Evrostina och Trikala ger verkligen mersmak på livet och jag kommer garanterat åka tillbaka inom kort.

Resa till Xylokastro- Evrostina och Trikala Korinth från Sverige

Flyg till Aten

Det kanske smidigaste sättet att ta dig till Xylokastro-Evrostina och Trikala Korinth är att ta ett direktflyg till Aten och därifrån ta dig vidare med någon av nedanstående möjligheter:

Hyrbil

Hyr en bil på Atens flygplats och nå Xylokastro på cirka 90 minuter via den nya motorvägen. En hyrbil är för övrigt det smidigaste sättet att sedan ta dig runt i området och upp till Trikala.

Tåg

Du kan ta tåg antingen från Atens flygplats, från tågstationen Larissa inne i Aten eller ifrån hamnen i Pireus. Tar du tåget direkt ifrån flygplatsen tar du tåget som går mot Pireus, byter tåg på stationen Kato Acharnai till det tåg som åker till Kiato. I Kiato byter du tåg till det som går mot Aigio och sedan hoppar du av i Xylokastro som har en egen järnvägsstation.

Buss

Från Aten kan du ta en buss från busstationen Kifissos och då helt enkelt den buss som åker i riktning mot Peloponnesos och hoppa av i Xylokastro. Se bara till att säg vilken din destination är när du köper biljett så blir du hänvisad till rätt buss.

För att ta dig vidare till Trikala från Xylokastro kan du nyttja de regionala bussarna som tillhör bussbolaget Corinthian Bus Company (länk).

Hitta alla plaster i Xylokastro- Evrostina och i Trikala Korinth

Fakta hämtad från:  https://www.xylokastro-evrostini.gov.gr/el/ (länk)

Nyfiken på att kombinera Xylokastro- Evrostina med Kalamata? Läs mer här: Kalamata (länk)

Läs mer: Nea Propontida i Halkidiki (länk)