Öluffa i Grekland: Saroniska öarna med närhet till Aten

De Saroniska öarna kanske inte tillhör de öar som du först tänker på när det kommer till en öluff i Grekland men fler luffare borde få upp ögonen för Agistri, Egina, Hydra, Poros och Spetses. Det är öar som har närhet till fastlandet, har unik karaktär och har riktigt fina sevärdheter.

Vad sägs om ett av de absolut vackraste antika tempel på Egina? Eller lockas du av en miljö helt fri från motorfordon som på Hydra? Eller vill du känna de runda svarta och vita stenarna under fötterna i Spetses stad eller kanske helt enkelt njuta av fantastiska bad på Agistri?

Öarna är lätta att nå med båtarna från den vibrerande hamnen Pireus (Aten), ofta med täta turer och med möjlighet att välja både snabba båtar och mer sävliga skutor. Närheten till Aten ger dig även möjlighet att upptäcka en av Europas mest spännande huvudstäder och resan kan med fördel avslutas med ett par nätter i Aten så att du är säker på att komma med flyget hem. 

Från Atens internationella flygplats Elefthérios Venizélos tar du dig lätt ner till hamnstaden Pireus med buss X96, en resa på cirka 90 minuter, eller med tunnelbanan blå linje, en resa på 58 minuter. Väljer du att starta med ett par nätter i Aten tar du dig enkelt ner till Pireus med grön eller blå tunnelbana, en resa på drygt 20 minuter.

De Saroniska öarna kan inte skryta med Greklands bästa stränder men det finns trots det gott om fina och till och med riktigt fina badmöjligheter på alla öarna. Stränderna består ofta av klappersten eller grov sand, är organiserade och besöks av många greker, framför allt under helgerna.

På dessa öar möts du knappast av några rumsuthyrare i hamnen så se till att boka boendet i förväg eller leta upp närmsta kafé, taverna eller resebyrå när du kommer i land. Tänk på att det kan vara ont om boende under helger och i augusti när grekerna själva har semester.

Agistri

Agistri, Angistri eller Agkistri. Kär ö har många namn eller hur är det nu ordspråket lyder? Kär har i alla fall ön blivit mig. Kanske beror det på att jag inte hade några förväntningar den gången jag bestämde mig för att avsluta min öluff i Grekland på en av öarna närmast Aten? Kanske är det så att jag med åren allt mer uppskattar kontrasterna mot Kykladernas drömvita bebyggelse med kalufser av prunkande bougainvillea? Jag kan inte riktigt sätta mitt krokiga finger på vad det är men jag trivs i alla fall väldigt bra på Agistri som i vattnet runt ön.

Jag trivs med den opolerade ytan i byn Megalochori, jag trivs med den ordnade miljön i byn Skala och jag trivs med de mustigt gröna pinjeskogarna som skyddar den oländiga terrängen. Jag trivs med det fantastiskt turkosfärgade havet, jag trivs med de nickande grå pantrarna som kvällstid vilar sina kroppar i den ljumma luften och jag trivs med de vänliga klapparna från omtänksamma öbor. Jag trivs med den gyllene solen som sakta går ner bakom bergen på fastlandet, jag trivs med de lugna vardagskvällarna i juni och jag trivs med skådespelet utsikten erbjuder.

Agistri är inte mer än 14 kvadratkilometer stor och ligger bara 55 minuter bort från myllret och dieselångorna i Pireus. Drygt 1000 personer huserar här året runt medan flyende Atenbor berusar Agistri under veckosluten och fyller ön med betydligt fler. Särskilt många öluffande skandinaver hittar inte hit men en och annan engelsman trivs lika bra som jag på Agistri.

De två större byarna på Agistri är Megalochori (även kallad Milos) och Skala och de två minde byarna är Metochi och Limenaria. Megalochori är Agistris administrativa centrum och det är här snabbåtarna från Pireus lägger till. Skala är den ort som lockar flest turister och är också uppbyggd utifrån det. I Skala lägger den mer långsamma färjan till. Agistri har även en egen båt som går mellan Egina och Agistri, Agistri Express, flera gånger om dagen.

Resa till Agistri

Agistri når du enkelt med snabbåtar, Flying Dolphins, från Pireus till Megalochori på 55 minuter med ett stopp på Egina längs vägen. Båtarna går flera gånger om dagen. Föredrar du en mer långsam färja går även en sådan via Egina och färjan lägger till i Skala på Agistri. Det är även enkelt att göra en dagstur till den ena eller andra ön beroende på var du bor under din semester.

Egina

Från min första resa till Egina bestod dagarna av vandringar som på omvägar förde oss till Afeas tempel, byarna Agia Marina, Souvla och den övergivna byn Paleachora. Kvällarna ägnade vi åt mat, dryck och samtal. 

En kväll gick vi ner till stranden i Vagia där vi bodde och till en taverna med levande meny. Det är en kort promenad ner för backen på en trasig cementväg och förbi arga fastkedjade hundar som alla heter Cujo. Vägen övergår till sandstrand nere vid havets möte med land och just denna kväll hade ett tiotal getter och en kärlekskrank åsna valt att ha sitt lördagsmys vid gräsplätten som ligger strax innan den lilla hemmasnickrade bron över vattenansamlingen. 

Inte långt ifrån bron, alldeles intill stranden ligger ett par tavernor och efter ett välkomnande handslag från en av tavernornas ägare slog vi oss ned. Det var så den levande menyn landade på vårt bord. På en obehandlad träbricka lika stor som en bils framruta fick vi beskåda ovala fat med kvällens alla rätter och vi kan nog svära på att bläckfisken fortfarande rörde på sig. Med en skarp blick och ett vänligt leende förbjöds vi att beställa samma rätt. Kvällen slutade med att vi konstaterade att vi hittills ätit resans godaste mat, spicy pork och rödvinsmarinerad kyckling.

Egina glöms ofta bort bland öluffare då många tar båten i Pireus med Kykladerna i sikte, men passa på att planera in Egina i början eller i slutet av din öluff för ön ligger bara 30 minuter från Pireus med snabbåten. Tack vare den inhemska turismen och storleken på Egina stad finns det gott om restauranger, barer och uteställen för den som önskar det.

De flesta av besökarna som kommer hit åker annars till semesterorten Agia Marina på Eginas ostkust, men Egina har flertalet orter som erbjuder en skön, lugn semester. Gör lite efterforskning på boende innan du åker, du kan välja att bo i livliga Egina stad eller i någon av små byarna som ligger längs kusterna. Egina är rätt tätbefolkat med runt 14 000 invånare på 83 kvadratkilometer. Många atenbor har även sina sommarhus på Egina vilket märks om du åker hit utanför högsäsongen när ganska många hus står tomma.

Eginas specialitet är pistagenötter som odlas på stora odlingar på ön. Det sägs att de godaste pistagenötterna i Grekland kommer just härifrån. Andra livsmedel som produceras på ön är oliver, fikon, mandlar och vindruvor. Fin keramik går också att hitta på Egina, särskilt i den gamla byn Messagros som är känd för sin keramik.

Resa till Egina

Det är lätt att ta sig till Egina från Pireus. Det går både snabbåtar och  långsamma färjor. Snabbåtarna tar cirka 30 minuter och färjorna dryga timmen. Båtarna går en gång i timmen och under augusti när atenarna har semester så kan det trots att de går så ofta bli riktigt trångt.

Båtarna går till hamnen i Egina stad men under högsäsong går båtar även till den lilla fiskebyn Perdika. Egina har ingen flygplats men närheten till flygplatsen i Aten gör att du inom loppet av cirka tre timmar kan vara på Egina efter det att du har landat, tagit dig till Pireus och sedan kommit med en av snabbåtarna.

Hydra

Det var med stapplande steg vi klev av den gröna snabbåten från Aten påtagligt påverkade av dieseldimmorna, de slitna motorernas klagovisa och skrikande barns missnöje med att känna sig fängslade i sina säten. Solen sken och ljuset reflekterades på de nötta stenarna som utgör hela Hydra stads gatubeläggning. En bit bort skriade en åsna och från de närliggande kaféerna klirrade porslinet lockande. 

Det var ett påtagligt lugn, en grundläggande tystnad som vilade tungt mellan de vardagliga ljuden. Luften kändes frisk och upplyftande och jag tror att jag växte flera centimeter när jag såg mig omkring och letade efter en bra samlingsplats för att stämma av nästa steg med mina medresenärer. Vi gick en bit bort längs kajkanten där flera vit-röda taxibåtar guppade och slog mot den gjutna kanten i väntan på sin tur.

Runt omkring oss klättrade vita och stenbelagda hus med röda tegeltak upp längs sluttningarna och skapade en trygg vagga mellan sig. Vi gick förbi de trötta åsnorna som förflyttar både turister och varor på Hydra och begav oss in i en smal gränd där ett par tavernor huserade tätt intill husväggarna.

Eftermiddagen var sen och vi tog ett glas vin ute på våra balkonger och samtalade kring hur fantastisk en plats kan vara. Var det så att vi redan höll på att bli förälskade? Framför oss besteg de olikformade husen bergets sluttning och vi betraktade arkitekturen in i detalj. Den rosa och lila bougainvillean klättrade krampaktigt på några av husknutarna och gav färg åt de vita fasaderna.

Ja, så var det när jag steg i land på Hydra 2016.

På Hydra är alla motortrafik förbjuden och de enda undantagen är ett par sopbilar, en ambulans och den viktiga brandbilen. De ilskna mopederna lyser faktiskt helt med sin frånvaro och den enda ilskan du kan uppleva kan vara en och annan obstinat åsna som i regel står för all transport på ön. Livsmedel, byggmaterial och en och annan trött turist syns på åsnornas ryggar där de sakta förflyttar sig mellan de pastellfärgade husen.

Hydra lockar både kändisar, konstnärer, lyxturister och backpackers. Här samsas alla i den hästskoformade bukten som utgör Hydra stad för någon annan by finns inte på Hydra. Längs sluttningarna klättrar vita och pastellfärgade hus med röda tegeltak och bougainvillean hänger tungt i de flesta gatuhörn. Här finns både lyxhotell och familjeägda boenden, restauranger med exklusiva menyer och hål-i-väggen-serveringar. Hydra är något extra, något magiskt och samtidigt en riktig turistmagnet.

Hydra är en sevärdhet i sig och bjuder inte på så mycket mer än ett par kloster och några steniga stränder. Du åker inte hit för att borra ner tårna i sanden och leta efter antika lämningar. Du åker hit för den magiska tystnaden och för det magiska lugnet.

Resa till Hydra

Det är lätt att ta sig till Hydra. Från Pireus går det upp till åtta avgångar om dagen med snabbåt. Reser du till Hydra på en fredag skulle jag rekommendera att du köper biljetterna några dagar i förväg då atenarna också reser ut till ön då.. Du kan även ta dig hit med båt från Peloponnesos på fastlandet som ligger riktigt nära

Poros

Poros är en av de Saroniska öarna som ligger närmast fastlandet och inte så långt ifrån Atens hamnstad Pireus. På dryga timmen tar dig en ”flygande delfin” till Poros som faktiskt bara ligger 360 meter från Peloponnesos kustremsa. Den dagen vi klev i land på den lilla ön i Poros stad var temperaturen uppe i 40 grader och upptäckarlusten gick på sparlåga, men en rundtur i den charmiga staden och ett antal trappsteg upp till klocktornet avverkade vi innan vi tog oss till den närmaste stranden, Kanali Beach. Stranden ligger cirka 10- 15 minuters promenadväg från Poros stad, precis till höger om den lilla kanalen som skiljer de två öarna åt som utgör Poros.

Poros består egentligen av två olika öar; Sferia där Poros stad ligger och Kalavria som är den större och mer frodiga ön. En liten bro sammanbinder de två holmarna och geologiskt sett så anses det vara en och samma ö.

Poros är en grön ö med pinjeskogar som växer ända ner till vattnet och skapar naturlig skugga från den heta solen. Stränderna består av sand eller klappersten och är i regel organiserade med bra service.

Du kan i princip gå överallt på Poros, större än så är inte ön, men annars är cykel ett vanligt transportmedel att hyra och det finns flera cykeluthyrare i Poros stad.

Det finns inte så många sevärdheter på Poros men Poros stad erbjuder en angenäm upplevelse och det finns flera stränder att lata sig på.

Resa till Poros

Det går gott om färjor/båtar till Poros, både från Pireus och Galats på fastlandet, men även från de närliggande öarna som Egina och Hydra. Närheten till Aten gör att det går snabbt att ta sig hit om du flyger direkt till Aten.

Spetses

Spetses är Spetses och på något sätt bara Spetses. Spetses är en trevlig ö, en ren ö, en grekisk ö. Det finns inga stora antika monument att besöka, ingen strand som ligger på topp-tio-listan i resesajternas senaste artiklar eller någon natur som får botaniker att kalla till konferens. Spetses är Spetses och på något sätt bara Spetses. 

Med det uttrycket  menar jag inte något negativt utan Spetses erbjuder ett modernt vardagligt Grekland med i första hand helgturism där atenarna vill slippa stadens hets för en stund. Det är rent, fräscht, restaurangtätt och längs kusterna finns helt okej stränder. Det liksom bara är och Spetses ger det som besökaren behöver.

Spetses ligger bara två kilometer utanför Peloponnesos kust och ger en känsla av att man nästan kan ta på fastlandets inbjudande landtunga. Ungefär 4000 personer bor på Spetses 27 kvadratkilometer stora (eller lilla) yta och de flesta har suttit bo i Spetses stad som mer eller mindre är den enda byn på ön.

Likt Hydra är biltrafik förbjuden på Spetses men olikt Hydra är ändå brukstrafik tillåten som taxibilar och bussar och framför allt mopeder som surrar omkring som tjänstgörande arbetsbin. Bofasta får även köra bil utanför Spetses stad. Spetses stad breder ut sig längs kusten och erbjuder flera stränder av varierande kvalité men utbudet av tavernor, kaféer, barer och restauranger är riktigt bra och beror säkerligen på de många atenare som gärna åker hit över helgen eller till sina sommarhus under säsong.

Resa till Spetses

Spetses är den ö bland de Saroniska öarna som ligger längst bort från Pireus (Aten) men båtturen tar ändå bara mellan 2,5 -3,5 timmar. Färjan från Kosta på fastlandet (Peloponnesos) tar bara 15 minuter och det går bra att lämna bilen vid hamnen i Kosta. Från Kosta går det även båttaxi som endast tar fem minuter.

Boka färja till de Saroniska öarna