Mitt första möte med Serifos

Detaljer

Kategori: Allmänt

Skapad torsdag, 28 maj 2015 22:17

Träffar: 46888

Just nu regnar det så pass mycket att det är svårt att veta vad som är upp eller ner och in eller ut. Ligger jag ner eller sitter jag upp? Är jag ute eller är jag inne? Strömmen går titt som tätt, det forsar in vatten under balkongdörren och handukarna räcker inte till. Det är tur att jag har köpt mig en chokladkaka att livnära mig på för en vet ju inte om jag kan ta mig ner för backen till närmaste restaurang ikväll. Det går knappt ens när det inte regnar. Hotellet ligger uppe på ett krön strax ovanför hamnen i byn Livadi dit Georges forslade mig tyst som en stenstod ifrån hamnen. Han kan nämligen inte ett ord engelska och pratar bara med handfasta rörelser och små grymtningar. Det enda ljud han gjorde ifrån sig var när vi kom till en korsning då han grymtade till, pekade mot vägen och gjorde några simtag. En stenstod kan alltså både ljuda och simma med andra ord. Kristin kan däremot engelska och pratar som bara den. Hon tog emot mig i den lite dunkla receptionen/ frukostrummet/ egna vardagsrummet. I vänster hand höll hon elegant en cigarett och med den andra handen tryckte hon så hårt i ryggen att det såg ut som att hon försökte abortera sin egen njure. Hon höll cigratten precis som om den satt i ett cigarettmunstycke och varje gång jag ser henne så blossar hon på cigaretten onaturligt långt ifrån munnen. Hennes hud är askgrå och håret är lockigt och orangefärgat, ögonen är smala och varje mening avslutar hon med ”You can ask me anything, anything”. Rummet går inte riktigt i samma askgråa nyans som Kristin gör, utan mer i lavendelblått med gråmålade möbler samt för tillfället ett vattentäckt golv som återger färgerna på ett vackert sätt. Det blir nog bra det här.

Vy över Serifos. (Foto: Markus Olsson)

Det har inte regnat hela dagen utan jag har hunnit med en vandring upp till Chora och vidare upp på berget till kyrkan, ja eller snarare betongkuben, Agios Georgios. Chora med Kastro är verkligen en kykladisk dröm med vitmålade hus och smala, stenlagda gränder i ett virrvarr av prång och trappor. Jag fick verkligen mitt lystmäte mättat när det gäller grekiska dörrar där färgen flagnar av eller där dörren nästan har rasat ihop av ålder. I min iver att få ett bra foto klev jag nästan rakt in i någons boende men backade ursäktande därifrån utan några större blessyrer. Jag tillbringade säkert en timme bland sten, hus och blommor innan jag fortsatte på vandringsled nr 2 mot Agios Georgios. Leden är inte särskilt svårvandrad och den är verkligen mödan värd för utsiktens skull. Om inte tunga, svarta moln hade hotat med oväder så hade jag fortsatt över bergen till nästa by. Istället lullade jag tillbaka och avnjöt en riktigt god Pastitsio på taverna Petros i Chora innan jag gick tillbaka till boendet. Vi får se hur vädret blir imorgon och vart benen tar mig då.