Kasos (Kassos)- kargt, kärvt och helt underbart
Framför mig tornar de grå och ockraröda bergen upp sig med lodräta skåror som om de genom århundraden vore karvade av någons verktyg. Det växer i princip ingenting på bergssluttningarna utan de prydligt planterade olivträden radar upp sig först nere i dalgången tillsammans med några trötta fikonträd. Långt bort skäller en hund och en tupp galer lösryckt. På ett par ställen utmed bergssluttningarna ligger kluster av vita hus och vittnar om små byar avknoppade ifrån huvudorten Frý. Jag har klivit i land på Kasos (Kassos), kommit fram till boendet, kokat mig en kopp kaffe och slagit mig ner ute på balkongen. En magisk känsla har infunnit sig. Mitt greklandshjärta slår ett extra slag i minuten och jag kan inte riktigt se mig mätt på omgivningarna. Inte för att det är den mest pittoreska vyn utan för att det är just det här som är mitt Grekland. Kargt, kärvt och med en grundläggande tystnad som då och då bryts av djurens läten.
När jag klev i land blev jag hämtad av en gammal, krum man iklädd grå byxor och beige velourtröja som pryddes av en och annan fettfläck. Det tunna gråspräckliga håret låg vattenkammat i en bakåtslickad frisyr. Det enda ord på engelska han kunde var ”mister” och vår bilfärd upp till boendet blev därför en aningen ordfattig. Jag pekade på omgivningarna och gjorde tummen upp. Han nickade och sa mister. Bilfärden var inte särskilt lång och snart stod jag innanför dörren på Galanou View som jag dagen innan hade hittat och bokat via nätet. Tack vare boendets wifi kunde vi börja konversera med hjälp av google translate och den tillhörande ljudfunktionen. Den gamla mannen var förvånansvärt fingerfärdig på sin stora Samsung när han leende skrev in den ena meningen efter den andra. Han var uppenbart glad att vi kunde kommunicera med varandra och snart var även hans son med i den digitala konversationen. Någonstans tror jag dock att det blev ett misstag för jag är övertygad om att de uppfattade mig som en fotbollsspelare ifrån Stockholm. Det är inte sällan som jag möter människor i Grekland som kan namnge svenska fotbollsspelare men den här gången blev jag på något märkligt sätt själv indragen i sporten. Det verkar i alla fall ha gjort intryck och jag fick flera tunga, manliga ryggdunk så att jag famlade flera steg framåt.
Nu börjar mörkret sänka sig och jag har varit nere i byn, Frý, och inhandlat frukost till imorgon. Frý har en opolerad charm och verkar vara byggd precis så som naturen har tillåtit. Det går upp och det går ner, det finns små smala gränder och det finns återvändsgränder, enstaka förfallna hus som pryder gatubilden tillsammans med nyrenoverade fasader tätt intill. Jag verkar vara ganska ensam om att vara utsocknes ifrån och lågmälda samtal tystnar när jag går förbi. En och annan nick hälsar mig välkommen innan samtalen fortsätter efter det att jag har passerat med min kamera i högerhanden. Efter en stund hittade jag den lilla livsmedelsbutiken som samma herre som håller i boendet driver. Utbudet kanske inte går till världshistorien som det rikaste men jag kunde i alla fall få ihop några färska ägg och grönsaker som blir en utmärkt frukost imorgon.
Idag vaknade jag tidigt av ett mindre jordskalv. Hela huset knakade oroväckande och tv:n slog igång och började självmant bläddra igenom alla 99 kanalplatser. Lite så där poltergeist-aktigt med myrornas krig på de flesta kanaler. Jag låg och vred mig länge och hade svårt att somna om så till slut packade jag min lilla svarta ryggsäck och vandrade upp till byn Agia Marina som inte ligger särskilt lång ifrån Frý. I Agia Marina verkar vardagen flyta på utan någon tanke på eventuella turister. Grannar ropar till varandra över gårdarna, någon har varit på bageriet och köpt bröd, en gammal pick-up dundrar förbi och bakom de vita spetsgardinerna ser jag nyfikna ögon betrakta mig.
Det finns verkligen sovande skönheter här på Kasos och var jag mig än vänder så ser jag ett till synes övergivet renoveringsobjekt att sätta tänderna i. Jag undrar hur det kommer att se ut om ett antal år? Vad en eventuellt ökad turism skulle kunna göra? För gott om besökare anser jag nog att Kasos skulle kunna ha. Jag vet inte hur det ser ut under högsäsong men jag har i alla fall hittills inte mött någon som är särskilt villig eller kunnig i att prata engelska. Det är tur att man har fingrar att teckna med och kan några få grekiska ord.
Efter en lunch vid småbåtshamnen i Frý gick jag vidare till stranden i Emborios och tog mig ett dopp. Det är den strand som ligger närmas Frý som är värd att kallas strand och den funkar i all sin enkelhet. Sand och sten blandat om vart annat men när du kommer ut en bit i vattnet så blir det enbart sandbotten.
På vägen tillbaka till Galanou View gick jag in på det som här kallas Supermarket. En liten och ganska tom butik men i ett glasskåp hittade jag en flaska retsina som jag nu ”njuter av” ute på balkongen. Den påminner om det rakvatten min fader använde under min uppväxttid och otaliga minnesbilder från min barndom dyker upp medan jag samtidigt blickar ut över det fantastiska landskapet här på Kasos. Och hur fantastiskt det än är här så ska jag faktiskt fara vidare redan imorgon för att det ska fungera med färjor och andra destinationer på min öluff. Men en sak är säker, jag kommer garanterat att återvända och då åter igen får njuta av lugnet, det dämpade livet och den guldtandade tid som på något sätt infinner sig på Kasos.
Läs mer: mittgrekland.se’s information om Kasos (länk)
