Kanariefågeln hälsar och säger…

Igår kväll bröt jag mot alla protokoll och etikettregler som finns i detta varma land. Rund som en pilatesboll vaggade jag efter fantastisk middag in på hotellet där jag bor. I receptionen/ frukostrummet /egna vardagsrummet och numera även matrummet satt ägarinnan med son och åt mat. ”Ah Markos! Please, sit down and eat with us. It is from our own farm.” Fingret pekade på något som såg ut som pölsa. Normalt sett äter jag precis allt men en pilatesboll kan bara pumpas upp till en viss gräns innan den spricker och denna kväll var det farligt nära en ny Big bang. Jag kunde verkligen inte äta en tugga till. Jag tackade därför nej. Med tårögda ögon plockade Kristin istället upp en bit ost ur tomatsalladen och sträckte med darrande hand den gulvita mejeriprodukten mot mig. ”Cheese?” Åter bröt jag mot givna protokoll och klappade på min runda mage och blåste av någon anledning även upp kinderna till handbollsstorlek, skakade nekande på huvudet och bedyrade att inte en smula till gick ner. Besviken sänkte Kristin blicken och önskade god natt. Om detta händer igen kommer jag att orsaka en ny Big bang. De besvikna ögonen vill jag inte se igen.