Hamnpromenaden

Efter hotellfrukosten snörar jag på mig skorna och går den tio minuter långa promenaden ner till vattenbrynet. Jag hittar ut bland de gulvita husen precis intill ankomstterminalen i Thessalonikis hamn. Taxichauffören hade tipsat mig om att gå ner tidigt på morgonen för att vid klart väder imponeras av Mount Olympus snötäckta topp. Tidigt för mig var den här dagen klockan 09.00 och mycket riktig, i fjärran ser jag gudarnas boning torna upp sig.

Att åka till Thessaloniki och inte gå längs hamnpromenaden är näst intill omöjligt. Alla gator som går tvärs mot havet visar det öppna vattnet på håll. Ett slags ljus som liksom lockar besökaren till sig. Längs hamnpromenaden ligger otaliga kaféer och barer som snabbt blir fulla av pratglada människor. På bänkarna närmare vattnet sitter en och annan mer eftertänksam själ och blickar ut över vattnet och bort mot bergen. Kanske passar de på att göra det på en sådan här dag när luften är klar och bergskammens vita lugg syns tydligt?

White Tower

Jag promenerar längs med hamnpromenaden i sydostlig riktning med sikte på White Tower. Ett av Thessalonikis mest kända landmärken.

The White Tower byggdes på 1400-talet för att ersätta en äldre bysantinsk fästning från 1100-talet. Det användes då som ett slags fort för att förstärka hamnförsvaret men användes även som ett fängelse. Ett fängelse som var vida ökänt och som då gav tornet namnet ”Tower of Blood”. Namnet White Tower fick det efter att det kalkades i slutet av 1800-talet.

The White Tower är öppet för allmänheten och jag kan rekommendera att betala inträdet på tre Euro (2019) för att få gå upp i tornet och beundra Thessaloniki från dess höjd. På varje våningsplan finns utställningar om Thessalonikis brokiga historia. För den som kan grekiska, lätt att förstå. För den som inte kan grekiska, mindre lätt att förstå, men bara av att betrakta bilderna får du en känsla för stadens förflutna.

Umbrellas of Thessaloniki- paraplyskulpturen

Jag fortsätter att vandra i riktning sydost längs med vattnet och låter den ljumma vintersolen värma mitt ansikte när jag sakta strosar bland andra pedestranter och cyklister. På min vänstra sida ligger OTE-tornet något kvarter in. Det är ett annat utmärkt sätt att kunna betrakta Thessaloniki från ovan. Tornet snurrar sakta runt och ger därmed en vy på 360 grader. En kaffe kostar fem Euro vilket taxichauffören med de pigga ögonen tycker är hutlöst dyrt.

Framme vid paraplyerna är det fotokö. Den ena efter den andra vill låtsas hänga i ett av paraplyerna eller snurra runt en av pelarna som håller paraplyerna uppe och låta sig fångas på bild i precis rätt ögonblick. Folk kommer och går och jag slår mig ner på trädäcket och betraktar skulpturen och de som vill fotas tillsammans med den.

Skulpturen, skapad av George Zongolopoulos, fick sin nuvarande plats 1997 när Thessaloniki var Europas kulturhuvudstad. Taxichauffören berättade att det inte var en populär installation då man tyckte att den var för modern och därmed malplacerad. Den blev dock kvar och är idag ett av de mest fotade objekten i Thessaloniki.

Området Ladadika

Området Ladadika är laddat med tavernor och barer längs de kullerstensliknande gatorna, fria från biltrafik. Att vara här känns lite som att vara i en annan stad. En stad i staden. De färgglada husen, endast ett par våningar höga, med breda, rektangulära fönster och de stenlagda gatorna vittnar om ett litet annat Thessaloniki. Här smälter det gamla samman med det nya.

Vid lunchtid och middagstid fylls restaurangerna med hungriga Thessalonikbor medan det en decemberdag kan upplevas lite tomt både före och mellan dessa tider. Det hindrar i och för sig inte mig att stryka längs husväggarna fram och tillbaka tills jag känner mig mogen att äntra ett ställe för att njuta av mat och dryck. Klockan har slagit eftermiddag och solen står lågt men dess strålar hittar fram till en och annan uppvärmd uteservering. Jag lägger till vid Lenas Bistro (se nedan) och blir kvar i ett par timmar.

Galerius Triumfbåge (Kamara) och Rotundan (Rotonda)

Lite mer sfärisk under fötterna tar jag mig in i labyrinterna av storväxta hus och kommer snart fram vid Galerius triumfbåge. En av alla kontraster som Thessaloniki serverar oss besökare. På ena sidan ett komplex från troligt 1940-tal, på andra sidan en triumfbåge färdigbyggd år 305 efter Kristus. Galerius Triumfbåge är ett monument över den romerske kejsaren Galerius Maximianus seger över perserna år 298 och består bland annat av marmor utsmyckad med detaljer från kriget.

Tidigare var triumfbåge kopplad till den intilliggande Rotundan. Rotundan, även senare känd som Sankt Georges kyrka, är som namnet avslöjar en helt cirkulär byggnad och tillhör en av Thessalonikis äldsta religiösa byggnader. Den centrala kupolen mäter 30 meter i takhöjd och de ovanligt tjocka väggarna har gjort att Rotundan står kvar än idag trots både jordbävningar och krig.

Modiano Market

Morgonen gryr och stegräknaren är återställd på noll. I den friska, klara morgonluften tar jag sikte mot Modiano Market som ligger mitt i de centrala delarna sedan 80 år tillbaka. Jag har en förkärlek till att vandra runt på matmarknader i Grekland. Dofter, ljud, färger, strukturer… ja allt väcker en slags grundläggande känsla i hur livsmedel egentligen ska inköpas. Inga vakuumförpackade råvaror transporterade från långtbortistan.

Själva byggandet av Modiano Market startade 1922 och stod klart 1933. En del av byggnadens tak är gjort av glas och arkitekturen, även om den är ganska enkel, är intressant eftersom den liknar marknader i Paris.

De flesta av butikerna i Modiano Market är livsmedelsbutiker som säljer kryddor, ost, fisk, kött, frukt, grönsaker, delikatessprodukter etc. men en och annan liten taverna och bar smyger sig även in här.

Ano Poli

Stärkt av alla dofter från matmarknaden bestämmer jag mig för att gå upp till Ano Poli, den övre stadsdelen i Thessaloiniki och även den äldsta stadsdelen. Ano Poli var den enda stadsdelen som klarade sig i den stora branden 1917 när mer eller mindre allt annat brann ner till grunden.

Ano Poli skiljer sig rätt markant mot de nedre stadsdelarna och små slingriga gränder kantas av udda hus. Långt ifrån vad en nitisk stadsarkitekt troligtvis skulle uppskatta. Här skulle jag kunna vandra i timmar bara för att fascineras över alla byggnader och kreativa lösningar men mitt mål var att gå upp till den gamla stadsmuren mot norr och det gamla försvarstornet Trigonion.

Ano Poli kan du nå till fots, men frågar du en grek tycker de att det är alldeles för brant att gå dit upp. Och om även du tycker att så är fallet kan du ta buss nummer 23 upp till de övre stadsdelarna. Fördelen med att promenera upp är att du kan stanna precis var du vill och njuta av panoramautsikten över Thessaloniki eller stanna vid någon av de små tavernorna för att njuta av en bit god mat.

Klostret Vlatadon/ Trigonion Tower

Väl upp i Ano Poli tar belöningen sig olika uttryck. Dels har du den fantastiska utsikten, dels intressanta besöksmål. Jag tågade direkt in på klostret Vlatadons inhägnade område och fram till staketet som skiljer dig från att vara uppe på platån eller ta dig väldigt snabbt nedför igen.

Klostret Vlatadon är ett av de äldsta och viktigaste bysantinska monumenten i Thessaloniki. Trots att klostret genom århundradena drabbades av en rad olika utmaningar och tragedier så slutade Vlatadon aldrig att vara aktivt.

Klostret grundades någon gång mellan 1351 och 1371 efter Kristus av kejsarinnan Anna Palaiologina och det finns flera skrifter som visar på klostrets betydelse. Av den ursprungliga konstruktionen återstår idag enbart ett fåtal beståndsdelar.

Klostret inhyser flera religiösa och historiska reliker, däribland flera manus och manuskript. En stor samling bysantinska religiösa ikoner med stort historiskt och konstnärligt värde bevaras även i Vlatadon.

En av de mest populära sevärdheterna i Thessaloniki är Tower of Trigonion som av många ses som ett medeltida mästerverk. Tornet byggdes under andra hälften av 1300-talet och användes i först hand till att försvara staden. Det byggdes strategiskt på den plats där stadsmurarna skulle vara som mesta utsatta vid ett anfall. Idag är det en plats för att ta del av en fantastisk utsikt över Thessaloniki. Det tog jag fasta vid.