Ett litet grekiskt drama på Kimolos
Ett litet grekiskt drama på Kimolos
- Detaljer
- Kategori: Allmänt
- Skapad fredag, 05 juni 2015 10:27
- Träffar: 8992
Ja, det är inte varje dag man höjer blodtrycket til 180/100 hos invånarna i ett helt samhälle. Högröda i ansiktet, med armarna viftande som en hel vindkraftspark och med huvudena skakandes som om någon ruskade dem höjdes siestans låga, behagliga blodtryck till nya höjder. De fräna orden spottades fram, någon stampade i marken så att det ljusgula dammet yrde och från hus till hus började det ropas med högernävarna hyttande i luften. Okej, en och annan vänsternäve var det också. Detta lilla grekiska drama lyckades jag skapa där jag stod genomblöt av svett och med en ryggsäck lika stor som jag själv en sen eftermiddag torsdag den 4 juni. Anledning till detta var min oförmåga att hitta till boendet som jag bokat i förväg och som jag visste skulle ligga ett par kilometer ifrån hamnen. Mr Markus fick varken tag på busschauffören eller lyckades få telefonsvaren hos taxibolaget att köra mig så jag började helt sonika att gå. Och jag gick. Jag frågade efter vägen och blev skickad än hit och än dit. Jag gick och jag fortsatte att gå. Till slut gick jag tillbaka till hamnen och var redo att lägga mig raklång ner på den grå betongen och hindra all trafik (läs en bil och en moped) till och från bilfärjan. I ett sista desperat försök att hitta rätt gick jag till en taverna som ligger längs med strandkanten. Där satt en svartklädd kvinna med blonderat hårsvall, gömd bakom galaxens största solglasögon. Det jag inte visste var att hon även besatt galaxens största hjärta som vurmade för solskadade skandinaver med tunga ryggsäckar. Direkt började hon slå på stora trumman med sina vindkraftsarmar och snart stämde hela byn in i mantrat att detta var skandal! Man hämtar alltid sina gäster i hamnen! Alltid! Försynt som jag är så försökte jag med föga framgång att dämpa stormen. Efter erbjudanden om nya boenden, vänliga klappar och uppmuntrande ord tog hon sin stora gröna jeep och skjutsade mig till boendet. Det var helt enkelt omöjligt att hitta för någon som aldrig tidigare satt sin fot på Kimolos.
Chora, Kimolos. (Foto: Markus Olsson)
Som tidigare meddelats fanns icke-engelsktalande Kostas med fru på plats som jag nu har förstått är svärföräldrarna till hon som kan prata engelska. Med just den där varma grekiska gästvänligheten drog de snabbt fram en stol till mig och dukade fram, kaffe, vatten, syltade citroner och en skål med söta mullbär. Kostas plockade fram kartor och broschyrer och höll långa föredrag på grekiska med tummen upp för specifika platser på kartan. Det är vid sådana här tillfällen jag önskar att jag kunde grekiska. Det finns så mycket jag vill fråga och få berättat. Kostas fru fyllde emellanåt i med små ord medan hon satt vid bordet bredvid och rensade nyplockade kapris. ”Kapri” sa hon och nickade mot högen av färsk kapris. Jag nickade tillbaka och sa de få ord som jag kan på grekiska (poli kala= mycket bra) om och om igen. I det här fallet måste det ha betytt väldigt, väldigt bra eftersom jag sa det så ofta.
Kastro i Chora, Kimolos. (Foto: Markus Olsson)
Kastro i Chora, Kimolos. (Foto: Markus Olsson)
Kvällen spenderade jag sedan i Kastro, den gamla medeltidsborgen, som utgör kärnan av Chora och i gränderna runt omkring kastellet. Just nu pågår även någon form av religiösa festligehter i byn och vimplar och blomblad pryder gränderna. Jag får återkomma om det när jag luskat ut vad det kan vara. Jag avnjöt en Gyros och öl på en liten restaurang innan jag trött återvände till boendet som jag numera hittar till.
Chora, Kimolos. (Foto: Markus Olsson)
