Chios

Detaljer

Kategori: Allmänt

Skapad lördag, 18 maj 2013 17:27

Träffar: 38856

Chios stad.

På Chios hann vi knappt göra ett fotavtryck innan vi åkte därifrån igen. Man kan väl säga att det var som en kort mellanlandning mellan Lesbos och Samos som vi har kommit fram till nu. På Chios bodde vi i en liten by som heter Daskalopetra, cirka sju kilometer från Chios stad. Den lilla byn ligger längs kusten och har en liten klapperstensstrand, ett par tavernor, en minimarket och ett bageri. Bebyggelsen ligger som en liten remsa längs vattnet och bakom husen tornar berget upp sig som ett par vita kamelpucklar. Det var nästan så att man förväntade sig att kamelen skulle resa sig upp och ruska av sig alla små hus innan han strosade vidare på sin färd. Det hände dock inte.

Daskalopetra, boendet.

Själva boendet som inhyste oss var enormt stort och bestod av ett 40-tal lägenheter, en bar och en stor utomhuspool. Trots att det var nyrenoverat och ansenligt kändes det som att vi bodde i en mörk, instängd Fritzl-källare. Och det var ingen positiv känsla i fall att det är så att någon undrar vad som ligger i det begreppet. Då lägenheten släppte in minimalt med ljus så var alla ljuskällor i de elektriska apparaterna desto starkare. Så starka att våra, av mörkret, svaga sinnen började spela oss märkbara spratt redan efter några timmar. För att inte gå helt bananas hade vi ett ö-råd och bestämd oss för att klä in utrymningsskylten med att par badbyxor och att göra slut på plåstertejpen genom att tejpa in hela AC:n. Kylskåpet kunde vi inte stänga av trots att vi använde alla verktyg i kökslådan så dess groteska, bestialiska läte och gröna ljussken fick fortsätta att forma våra hjärnor i ytterligare en natt. Hade vi bott kvar där hade ni kunnat glömma Frankensteins monster och hälsat Olssons monster välkommen. Grrrraaaauuuhhh!

Daskalopetra, stranden.

Eftersom vi anlände till Chios vid midnatt fick vi bara en dag att upptäcka omgivningen på vilket inte har givit oss en rättvis bild av ön skulle jag tro. Utav de vakna timmar vi tillbringade längs kustremsan gick tre timmar åt att leta efter en öppen taverna som kunde skänka lite mättnad åt hungriga magar med tillhörande kroppar och svaga sinnen. Det visade sig att den enda öppna restaurangen låg runt hörnet där vi bodde, Taverna Temptation. Det upptäckte vi efter 180 minuter. Etthundraåttiominuter av brist på föda, ständigt vandrande längs den blåsiga kusten där inte ens solen ville visa oss lite medlidande. Maten var i alla fall utmärkt och den blyga lilla tanten hade lagat alla rätter alldeles själv. Det märktes väl på den njutningsfulla, oformliga pastan jag valde. På kvällen åkte vi in till Chios stad för att göra gatorna osäkra. Då bröt ett av de kraftigaste ovädren vi har upplevt ut och ensamma på hela gågatan fick vi söka skydd under en gul markis framför en butik som sålde solglasögon. Glosögda stod vi där blöta och huttrade tills vi kutade ner till hamnen och intog en köttgryta med ett tjockt lager smält ost ovanpå. Efter det tjocka lagret av ost tog vi en taxi hem och sjönk ihop i de blå söndersuttna kuddarna i den låga soffan i foajén, fick oss en ouzo och lite nötter, bestämde oss för att det var det bästa på hela dagen och kröp sedan in i vår källare för att vänta ut natten. När vi skakiga klev upp idag på morgonen kunde vi genom det lilla hålet i den gröna fönsterluckan se att solen sken från en klarblå himmel och vi packade ihop våra pryttlar, åt en stadig frukost och hoppade på färjan mot Samos. Båtturen tillbringade vi ute på däck i den ljusa, varma, sköna solen. Inga väggar som stängde dagsljuset ute. Vi njöt inte av friheten i den mest bekväma ställningen kanske men vi fick sol och lite salta stänk från havet i alla fall. Om några timmar dyker nästa resekompis upp och en god middag på en näraliggande taverna väntar. Ingen tretimmarspromenad bort.

Tweet

Tipsa en vän