Bland spindlar och åsnor på Kimolos

Detaljer

Kategori: Allmänt

Skapad lördag, 06 juni 2015 19:42

Träffar: 42952

Idag satte jag fart över stock och sten för att ta mig ett dopp vid stranden Prassa. Ja, eller det var väl mest sten och inte så mycket stock kanske där jag ångade fram på gamla åsnestigar mitt ute i obygden. Det började ganska smärtfritt med bara en liten avstickare åt totalt fel håll och humöret var åtminstone på de högre höjderna om än inte på topp. Över topp och dal töltade jag fram och njöt av flora och utsikt.

Kimolos. (Foto: Markus Olsson)

Så, i en dal upphörde njutningen och jag entrade hermafroditmonstrens värld (se tidigare blogginlägg). Till en början försökte jag fäkta mig fram med min kamerautrustning men ju mer jag svingade mina tillbehör desto mer sveptes jag in i den kletiga spindelväven med de clementinstora, fräsande spindlarna i. Bättre fly än illa fäkta blev plötsligt verklighet och inte bara ett ordspråk. Och som jag flydde. Jag startade med att sparka bakut, gav ifrån mig en aria ackompanjerad av cikadorna som Wagner skulle kunna ha dödat för och satte sedan av i en utsträckt galopp. De betande åsnorna på ängen brevid stirrade avundsjukt på dammolnet som snabbt förflyttade sig upp för sluttningen. Jag avslutade med att sparka några extra bakut och insåg att jag tillryggalagt en stor del av vandringsleden och ett svalkande dopp vid Prassa inte var särskilt långt borta. Jag plockade bort spindelväv från kläder och hår i timmar efteråt.

Prassa, Kimolos. (Foto: Markus Olsson)

Badad och klar gick jag landsvägen tillbaka, gjorde en avstickare till byn Goupa med sina grottor för båtförvaring och gick sedan så sakteliga upp till Chora. Till min förvåning var det handfulla utbudet av restauranger stängt även vid grekisk lunchtid en lördag och inte bara under religiösa festligheter kvällstid. Nåja, jag hade ju ändå en tomat kvar från igår och började gå hemåt med sänkt huvud och kurrande mage. Just som jag skulle lämna gränderna för att ta sikte på hotellet såg jag att Bohoris hade öppet. Bohoris är ett stammishak där gubbarna sitter och skrålar i ett enda stort cigarettmoln på kvällarna. Nu var lokalen ganska tom och jag klev in och frågade om de möjligtvis serverade mat så här över lunchen. När tallriken med köttbullar i tomatsås och potatis dukades fram tårfylldes nästan ögonen av lycka. Lagad mat. Jag satt en bra stund i den kala lokalen. Golvet består av schackrutig marmor, de fem meter höga väggarna är målade i vitt och i taket hänger stark lysrörsbelysning. I ena hörnet står en gammal utjänt jukebox och på en av väggarna hänger några svartvita foton med fårade ansikten på. På ett sätt charmigt i sin enkelhet.
Efter måltiden gick jag de sista metrarna hem och somnade utmattad på de blommiga överkastet. I drömmen forsatte jag slåss med spindlarna och plocka spindelnät.