Avskalade Schinoussa

Schinoussa, lilla, avskalade Schinoussa. Endast åtta kvadratkilometer stor men med ett självförtroende som om hon vore den tiodubbla ytan. Tro inte att hon kommer att fjäska och inställsamt bjuda in dig till något. Nej, vill du Schinoussa något så är det du som får ta plats och tydligt markera vad du vill.

Efter knappt två timmar med den småvuxna färjan Express Skopleitis anlände vi i den lilla hamnen Mersini på Schinoussa. Liksom boskap föstes några enstaka av oss av färjan snabbt, snabbt, snabbt. Motorerna morrade och fräste. Vi var fem minuter efter tidtabellen, minuter som i Medelhavets vågor snabbt kan bli både tio och 20. Jag snubblade iland och sökte med blicken efter personen som jag visste skulle hämta upp mig. Det hade vi gjort upp i förväg vilket jag tycker är skönt när jag kommer fram till en helt ny ö och inte är bekant med varken logistik eller infrastruktur. Snabbt hittade jag den förarlösa vanen med boendets namn på och ställde mig världsvant, lite snett lutande mot dess motorhuv. Så trodde jag i alla fall att det såg ut men av blickarna att döma så var det nog ett betydligt osäkrare intryck jag gav. I bakgrunden råmade någon.

Efter en liten stund kom en man i mörkbrunt, vågigt hår och med solglasögon som jag såg min egen bräckliga uppenbarelse i och sträckte fram ett dasslock. Jag skakade dasslocket eller ja, dasslocket skakade snarare hela mig så att mitt försök att säga hej lät som en darrande liten skolpojkes röst. Han tog min ryggsäck och pekade med ett krokigt finger var jag skulle ta plats. Jag var den enda gästen till hans boende denna gång och tillsammans med en leverans av en ny säng for vi med öppen baklucka mot boendet. Resan gick på en dammig grusväg och det var första gången som jag upplevde någon form av en sandstorm. Inne i kupén var det minst sagt kuling med söndersmulad sten och jag varken såg eller kunde andas. Plötsligt slog bilen tvärnit och vi var framme. Hostandes ramlade jag ut genom den buckliga sidodörren, fick min nyckel utan något närmare välkomnande och en minut senare satt jag på sängen i mitt lyhörda rum. Jaha. Välkommen till Schinoussa.

Torr i halsen efter singelorkanen bestämde jag mig för att knalla tillbaka upp till Chora, huvudbyn, som jag enligt kartan förstod att vi hade passerat. Det är där som en minimarket skulle kunna finnas tänkte jag. Efter tio minuter i skarp lutning stod jag med svetten lackande på huvudgatan. Inte en människa. Inte åt höger, inte åt vänster, inte framåt och inte bakåt. Det enda ljud som hördes, och som vittande om en butik, var surrandet från en kyl på högvarv. Bakom ett par halvt neddragna, blå jalusier satt en kvinna bland lådor med frukt och två surrande kylar. Hon nickade och jag kröp in och köpte mig det så välbehövliga vattnet.

Schinoussas huvudby, Chora, är bara några minuter stor, det vill säga, du vandrar igenom den på några minuter. Vitkalkade byggnader, blå fönsterluckor och stenlagda små gator i ett ganska kompakt format. Förvånansvärt nog finns det tre minimarkets i denna lilla by, alla med en lapp om att de levererar gratis till båtar. En och annan restaurang finns även att tillgå och så här utanför säsong gapade de flesta tomma men med en och annan öbo på en stol utanför som nickade tyst när jag gick förbi.

Jag fastnade för restaurang Deli denna kväll vars servering ligger en trappa upp och som nog kan stoltsera med den bästa utsikten uppifrån Chora. Deli är som att kliva in en annan värld med vita välstrukna dukar, servitörer som presenterar maträtter och kombinerar dem med rätt dryck. Det blev lite av en metropolitisk kväll med det karga grekiska vardagslivet precis utanför. Kanske hade de fem fransmännen som absolut skulle klämma sig in runt omkring mig en viss betydelse för känslan också.

Jag känner mig lite kluven till att befinna mig på en plats där min existens är så pass ointressant. Å ena sidan känner jag mig som ensamresenär för första gången ensam men å andra sidan finns det en slags magi i att vara just så själv. När jag sitter på min balkong och endast hör grundläggande ljud som vindens sus i träden, ett får som bräker och någon som ropar till någon annan över kullarna så känns det samtidigt så levande. Inte ett mekaniskt, digitalt eller något annat konstruerat ljud bryter Schinoussas magi. Och frågan är om det inte är därför man egentligen åker hit. Tillbaka till en fundamental verklighet på något sätt.

Mina dagar på Schinoussa har bestått av att vandra, lata timmar på stranden och av att lyssna. Schinoussas stränder är helt okej även om hennes grannar kan stoltsera med betydligt finare sandbäddar. Fast återigen så är detta på ett sätt hennes charm. Det är det här du får. Mina två favoritstränder under mina dagar här blev Psili Ammos Beach som ligger cirka 30 minuters gångväg nordost om Chora. Det är en oorganiserad strand utan regler men fler pinjeträd ger skugga för den som törstar efter det. Sanden är vit och finkornig och botten likaså. I Schinoussas andra by, Mesaria, som du passerar tio minuter innan stranden har en taverna dit du kan gå för en bit mat och dryck.

Den andra stranden jag kom att fastna för är Lioliou Beach som ligger drygt 30 minuters vandring sydost om Chora. Stranden är oorganiserad men nudism och camping är förbjudet här. Strax intill stranden ligger några boenden samt en taverna som har öppet under säsong. På båda sidor om stranden finns klippformationer men däremellan breder vit och mjuk sand ut sig. Vattnet är ganska långgrunt och passar barnfamiljer bra.

Stranden intill hamnen, Mersini, lockar inte till särskilt mycket förutom ett dopp i väntan på färjan. Istället är Mersini en trevlig plats att inta en sen lunch på vid någon av de två tavernor som finns här. Riktigt bra mat i en småskalig hamnmiljö.

Schinoussas kanske mest populära strand är annars Tsigouri Beach (även kallad Plaka Beach) där jag också bor. Under säsong finns det en beachbar som håller öppet nere vid stranden och en och annan solstol kan erbjudas. Sanden är grå och finkornig. En bit ut i vattnet finns grunda klippor men annars är det en bra strand som ligger strax nedanför Chora.

Några direkta sevärdheter finns det inte på Schinoussa utan sevärdheten är liksom Schinoussa i sig. Både hennes uppenbarelse men även hennes attityd skulle jag vilja säga. Är du ute efter en ren, elementär och unik grekisk upplevelse så är det hit du ska åka.

Här kan du läsa mer om Schinoussa: Schinoussa (länk)