Avfärd Egina, ankomst Skiathos
Avfärd Egina, ankomst Skiathos
- Detaljer
- Kategori: Allmänt
- Skapad onsdag, 21 maj 2014 17:08
- Träffar: 38852
Blue Dolphins, Vagia, Egina. (Foto: Markus Olsson)
Måndagen startade med ett stilla regn över Egina, ett regn som bäddade in vår planerade turné med Jan-Olofi ett slags mjukt skimmer. Turnéplanen var lite oklar och vi hade inte sett programmet men vi satte oss i den silverfärgade Mitsubishin som spann loss på den stengiga uppfarten mot Blue Dolphins. Som tur är så är silverpärlan fyrhjulsdriven för det kan bli slirigt på vägarna när det regnar och det dammet lägger sig, eller slipprigt som Jan-Olof säger. Med fyra glosögon stirrandes ut genom sidorutorna for vi backe upp och backe ner, ut på små lervägar, ner i vikar och runt små byar. Här och där stannade vi och blickade ut över vyerna, fotade och fick oss en lite föreläsning om platsen eller monumentet. Även om Jan-Olof har varit på ön i några år så lockade äventyrslusten honom att prova nya branta vägar, eller något som i alla fall liknade vägar. Skickligt manövrerade han pärlan i, jag svär, 90-graders lutning även om det krävde en vändning på platser där det inte fanns plats och halva bilen hängde ut över branta stup utan slut. Det är Jan-Olof det. Vi fick en riktigt bra upplevelse och fick se miljöer vi annars skulle ha missat. Ett stort tack till vår turné runt Egina!
Dagen innan hade vi själva slitit på våra sulor när vi vandrat längs kusten och upp på de trädbeklädda bergssluttningarna till bland annat öns övergivna Chora, Paleochora, från 900-talet. Nog för att jag kan bli mätt på stenlagda, överväxta gångar, fallfärdiga stenhus och gamla kapell, men det var något speciellt att vandra runt på de ojämna stenarna i något som en gång blomstrat och sedan övergivits. Jag höll för övrigt själv på att bli övergiven när min annars så stabila vän med sin numera vita kalufs satte nytt svenskt rekord i höjdhopp. 2, 45 meter mätte hoppet som förorsaktas av en grön orm. En orm som han med den vita kalufsen aldrig såg utan som jag blodsockerlåg påpekade slingrade sig in bland snåren bort från stigen. Kompisen hävdade bestämt att den skosnörestora snoken var en livsfarlig mamba och att vi precis undkommit med liven i behåll. Själv var jag sockersugen och fick associationer till sura, sockrade godisremmar. Det vore smaskens det.
Tisdagen kom och det var dags att lämna Blue Dolphins i Vagia och Egina. Det tog något dygn innan vi började gilla Egina och det var mycket tack var tipsen och rundturen från och med Jan-Olof och silverpilen som gjorde det. Håll utkik efter båda två om ni åker till byn Vagia på Egina.
Egina stad. (Foto: Markus Olsson)
De sista timmarna tillbringade vi i Egina stad där också hamnen ligger. Staden har en trevlig hamnpromenad med restauranger och caféer samt en affärsgata bakom den första husraden. Vi landade på en taverna med inredningen målad i ljus, ljus blå. Här fick vi dessutom lämna våra tunga ryggsäcker medan vi strosade runt i staden och väntade på färjan. Vi tog en tidig lunch i solen och jag åt majonnäs med lite sallad till. Det står man sig förvånansvärt länge på. Jag ska nog börja med majonnäsluncher hemma också. Mera majonnäs till folket!
Nu har vi landat på Skiathos bland grå kalufser och krumma ryggar som alla pratar norska eller svenska, men mer om det en annan dag. Vi bor i en låda som enligt utrymningsplanen är receptionen men receptionen är baren som heter något annat än det boende som vi har bokat. Om en av oss hänger ut över det svarta balkongräcket i smide och den andra håller fast den första i fötterna så har vi faktiskt havsutsikt. Här kan vi nog komma att trivas. Imorgon väntar en vandring till klostret Evangelistria och lite strandtid bland de grå kalufserna.
Skiathos, flygplatsen. (Foto: Markus Olsson)
