Att resa till Grekland i Coronatider
- Detaljer
- Kategori: Allmänt
- Skapad fredag, 04 september 2020 17:51
- Träffar: 1843
Att resa eller inte resa, det är frågan.
För vissa finns ett självklart svar på denna fråga medan för andra inte ett lika tvivellöst genmäle. Jag tillhör den senare skaran. Att inte följa ursprungsplanen med en expedition i maj var givet, men när nya linjer drogs på resekartan i september slog hjärtat ett extra slag. Två extra slag. Hjärtat ville så innerligt till Grekland. Så obarmhärtigt provocerande innerligt. Och jag förnekar inte hjärtats lidelsefulla åtrå. Mitt hjärta och jag är således i Grekland nu.
Ett negativt PCR-test, ett bekräftat PLF-formulär (länk) och med tidstillägg för incheckning på Arlanda gick nedresan som en dans på munskydd. Att individer försöker argumentera bort test och regler är för mig omöjligt att begripa. Nästintill gåtfullt. Om, OM, man ska resa i dessa tider är det koll på och att följa regler som gäller. Punkt. Lika så munskyddskrav, att lämna flygplanet i särskild ordning och följa personalens påbud. Alla tänker dock inte på samma sätt.
På Atens flygplats var jag, mitt hjärta och mitt resesällskap bland de första att entra byggnaden. Mänskliga händer pekade oss i riktning, och tydliga röster manade oss om vad som gäller. Fram med dokumentation på negativt PCR-test och PLF-formulär. Den här gången verkade slumpen ge oss riktlinjen att gå direkt till bagagebandet ”utan att passera gå”. Ingen granskning av dokumenten. Ingen slumpmässig utvald testning. Tid från att planet landade till att vi satt i den förbeställda taxin: 20 minuter. Slag mitt hjärta slog av kärlek för att vara på grekisk mark: 40.
Den tystlåtne taxichauffören tog oss rutinerat genom den tidiga Atennatten till vårt hotell. De flesta rummen ekade tomma och de annars så tunna dörrarna fyllde för en gångs skull sitt syfte att stänga de få ljuden som nu studsade mellan väggarna ute. Väskdumpning och ut i stadens myller. Krogarna måste numera stänga 24.00 och öl-klockan manade oss till skyndsamhet.
Öl på Beertime, Aten. (Foto: Markus Olsson)
Runt hörnet ligger vårt stammisställe, Beertime. Här pågick livet som vanligt med folkmyller, skratt och vilda diskussioner. Borden stod lika tätt som alltid. Personalen hälsade oss välkomna bakom plastvisir. Antal öl första kvällen: två. Antal ouzo: två. Mezerätter: fetaost, varma oliver, pitabröd och tzatziki. Slag mitt hjärta slog av kärlek för att få njuta av detta på plats: 50.
Morgonen grydde och vi var ensamma i frukostmatsalen. Det annars så oansenliga utbudet var om möjligt ännu mer oansenligt. Tre kaffekoppar senare rörde vi oss vant på Atens gator. Temperatur: 32 grader. Antal moln på himlen: inga.
Anafiotikas trånga prång, Plakas marmorgator, Monastirakis basargränder och Psiris bardistrikt. Vi njöt. Den gängse morgonsvärmen var frånvarande. Vi rörde oss lätt och rymligt. Gyros, Alfa och tzatziki. Vi beställde mer Tzatziki. Tid för eftermiddags-nap: 1,5 timmar. Antal köpta Retsinaflaskor i snabbköpet: två. Kostnad: 2,5 Euro.
Alfa. (Foto: Markus Olsson)
På kvällen intog vi trapporna i Plaka för att snart bli anvisade till takterrassen. En osttallrik, en köttallrik. Kvällen var varm, sorlet stillsamt. Akropolis upplyst och inramande. De vana dofterna gav trygghet; matos från grillen, varma gator, blommande jasmin och nu även en vittring av handsprit. Personalen möter oss bakom munskydd och ögonkontakten är än mer viktig när minspelet inte är lika läsbart.
Vi återvände till Beertime på vägen tillbaka mot hotellet. Antal krossade glas: ett. Antal kostnadsfria extraöl: en.
En ny morgon. Solen hade inte gått upp ännu och i mörkret tog vi tunnelbanan ner till Pireus. Det är krav på munskydd i kollektivtrafiken. Alla respekterade det. Ljuden var igenkännande, likaså gångstråket till gate E7 där Blue Star Delos väntade på att få kasta loss från betongpiren. För första gången hade jag köpt färjebiljetterna online och förlitade mig enbart på en fungerande mobiltelefon. En stor bedrift för någon som har både hängslen och livrem. Och resår. Möjligtvis även en och annan gummisnodd.
Tidig morgon i Pireus. (Foto: Markus Olsson)
En snabb scanning av QR-kod och inlämnande av Pre Boarding Information Form (länk) och vi var ombord. Vi var på väg mot Naxos. Uppfattad mängd resenärer: stor. Antal slag mitt hjärta slog av kärlek för att få åka till en av mina favoritöar: 70.
Ombord är det krav på munskydd oavsett var du än befinner dig, ute eller inne på däck. Personalen tog en runda och påminde oss. Vi köpte frukost och intog den med salta stänk från havet. Mitt resesällskap somnade sittandes i stolen och jag betraktade övriga medresenärer.
På väg i den grekiska övärlden. (Foto: Markus Olsson)
Färjan vibrerar och morrar. Antal timmar just nu innan ankomst: 2,5. Antal sms från myndigheterna om COVID-19 och om att vara försiktig: tre. Antal sms från myndigheterna om stor brandrisk: ett.
utav ampilio