Ankomst Skopelos
Ankomst Skopelos
- Detaljer
- Kategori: Allmänt
- Skapad söndag, 25 maj 2014 17:49
- Träffar: 38684
Skopelos stad, Skopelos. (Foto: Markus Olsson)
För några timmar sedan lade Apollon Hellas till i Skopelos hamn med en ganska stor skara resenärer som alla for iväg med sina rumsuthyrare i motsatt riktning mot vad jag gjorde med min. En glad dam i vita kläder, med mörkt lockigt hår och med ett bländande leende stod och viftade med ett papper i A4-storlek som hon hade skrivit Maxikus på när jag som sista passagerare klev av färjan. ”Mr Maxikus, car over there” sa hon och pekade på den minsta lilla röda van jag någonsin sett. Till och med jag som är tre äpplen hög fick sitta med knäna upptryckta mot hakan för att rymmas i passagerarsätet. Med stora ögon såg jag hur alla andra turister for iväg i motsatt riktning medan vi med plattan i botten fräste iväg mot andra hållet. Den glada damen ursäktade sig för sin dåliga engelska och med några enstaka ord pekade hon ut tänkbara faciliteter jag skulle kunna komma att behöva; ”rent car”, ”busstation”, ”supermarket”. Med en tvär sväng åt höger trycktes mitt ansikte mot fönsterrutan och med mina stora ögon och sammanpressade näsa for vi runt en nerlagd bar och rakt ut på en gräsplätt. Bilens fjädring hade nog sett sina bästa dagar och min näsa gled upp och ner mot rutan i takt med det ojämna underlaget innan jag kunde vrida tillbaka ansiktet i färdriktningen. Med minskad fart rundade vi en stor vassansamling och stannade med en tvärnit. ”Welcome mr Maxikus”. På ett sätt är detta tjusningen med öluffandet, man vet liksom aldrig riktigt hur och var man kommer att bo. Ibland blir det riktigt bra och ibland lite mindre bra. Jag saknar min reskompis som nu har landat hemma i Sverige och som hade livat upp vistelsen i detta lite mörka rum med torkade myror i kastrullen för kaffekokning. I övrigt är rummet rent och troligtvis renoverat någon gång de senaste åren och känns italiensk i sin inredningstil med mörka möbler och stenväggar. Jag har en egen uteplats med en alldeles egen Manneken Pis i en liten damm. Av färgen på vattnet att döma så har nog pojken en kraftig urinvägsinfektion och skulle behöva läkarvård enligt min bedömning men man är ju lekman på området så den gröna färgen kanske är fullt normal för någon som kissar konstant.
Idag blir det inga fler äventyr förutom en promenad till mataffären för lite inhandling av kvällsmat och frukost. Imorgon får skorna styra mig söderut och till någon av stränderna där och nu när jag ändå är på ”Mamma Mia-ön” kanske jag ska hoppa på en av turerna som tar alla ABBA-fantaster till filmens highlights.
