Andra dagen i Aten och nattfärja till Lesbos
- Detaljer
- Kategori: Allmänt
- Skapad tisdag, 14 maj 2013 15:07
- Träffar: 38743
Andra dagen i Aten har passerat och så även det fina vädret. Mellan regnskurarna passade vi på att gå ytterligare en runda i Atens turiststråk, Plaka, och Atens loppmarknadsområde, Monastiraki, för att sedan sick-sacka oss upp på filopappos-kullen för att få en överblick över den puttrande kitteln. Att det var inträde för att ta del av denna blick förstod inte de två röda skandinaverna som uppför en liten trappa gjord för trädgårdstomtar lyckades ta sig fram till den åtråvärda utsikten ändå.
Lika sick-sackande som vi tog oss upp, tog vi oss ner till kastrullens botten igen. Vi hade ett enda mål i siktet denna tidiga eftermiddag; Starbucks i Monastiraki och en stor kopp Café Americano.
Väl inne på Starbucks fick jag beskåda ett mästerverk i näspetning. Behagligt tillbakalutad i en brun fåtölj fick jag genom det fingertryck-feta glasräcket ta del av ett skådespeleri i fingerfärdighet. Med en elegant fingerföring grävde den asiatiska kvinnan djupt in i näsan. Hon slöt ögonen samtidigt som hon tog stöd med huvudet mot träpanelen för att riktigt ordentligt kunna rota och böka med sitt väna lilla pekfinger. Min blick fastnade som en magnet på ett kina-tillverkat kylskåp samtidigt som jag hänförd glufsade i mig min rosa strawberry cupcake med små sockerpärlor på. Teaterstycket bestod enbart av en magisk akt och innan jag visste ordet av var min cupcake uppäten och ridån hade gått ner. Det var inte så att jag ropade ”dakapo” men jag klappade lätt med mina fingertoppar mot varandra och nickade kungligt ner mot estradören.
Jag tror att vi satt i över en timme i de bruna fåtöljerna utan att säga många ord till varandra innan vi bestämde oss för att ta tunnelbanan ner till Pireus och sedan ta nattfärjan mot Lesbos. Att åka nattfärja är något som vi gubbar födda på sjuttiotalet knappt klarar av. Att det vid biljettbokningen uppstod ett missförstånd så att de stora, sköna, mjuka sovfåtöljerna visade sig vara ett par pinnstolar i restaurangen fick löständerna att skallra i munnen på oss. Tio timmar på en träpinne klarar inte dessa kroppar av längre. De begynnande gubbmagarna lade sig obekvämt över låren och hur vi än vände och vred på oss gick det inte att hitta en bekväm ställning. Nej, här krävdes handling. Hade vi haft en varsin rullator hade vi banat väg med dessa fram till receptionen för att uppgradera biljetterna, men nu räckte en spänd mage för att erhålla samma resultat. Inom loppet av några minuter satt vi som två kungar i första klass, bekvämt till rätta i varsin tygbeklädd tron och fnittrade nöjda som två småflickor. En timme senare insåg vi, tronen till trots, att detta skulle komma att bli en sömnlös natt i det skarpa lampskenet, bland högljudda resenärer och med en frenetisk städerska som med ondska i blicken smällde i dörren till städskrubben var femte minut. Vi har konstaterat att nattfärjor inte är något för oss av tiden rynkiga män. Med trötta steg gick vi direkt till hotellet för att bara få beskedet att rummet inte var tillgängligt förrän två timmar senare. Istället tog vi oss sömniga en tripp upp till slottsruinerna i Mytilini (Lesbos ”huvudstad”).
Det gamla slottsområdet omfattar hela 200 000 kvadratmeter och anses vara ett av de största i hela medelhavet. Flera olika riken, Bysantinska, Genua och Osmanska har satt sina avtryck i byggnadsverket under olika erövringar och vi kunde klart se skillnaderna i de kvarvarande byggnaderna. Uppe i ruinen fick vi en fantastisk utsikt ner över Mytilini och bukten som staden har växt upp runt kring.
Efter denna lilla historiska kulturupplevelse fick vi äntligen tillgång till ett par sängar och välbehövlig sömn. Ikväll ska vi avnjuta lokala delikatesser på balkongen och planera morgondagen. Kanske det kan bli resans första stranddag?
utav ampilio