Alonissos- de första dagarna
Alonissos- de första dagarna
- Detaljer
- Kategori: Allmänt
- Skapad fredag, 30 maj 2014 18:27
- Träffar: 37003
Ah! På Alonissos kommer jag nog att trivas. Jag bor uppe på en kulle precis vid hamnen med ett lågt hus och några stora tallar framför balkongen. Mellan grenverkat skymtar jag det blå havet och vågorna som vinden har jagat upp nu på kvällskvisten. Nästan omedelbart efter det att jag hade klivit i land kände jag det lugn som Alonissos utstrålar. Jag bor i hamnsstaden Patitiri, en ung stad, som snabbt byggdes på 60-talet efter en jordbävning som ödelade Chora och som tvingade befolkningen att flytta på sig. Här har inte arkitektur och estetik varit prioritet utan funktion och nytta. Det ger på sitt sätt staden sin charm och skalar av allt vad lyxtrurism och snobbighet heter. Jag gillar’t.
Patitiri, Alonissos. (Foto: Markus Olsson)
Maria, som jag bor hos, är en dam i 70-års åldern med kort brunt hår, blek hy och en blick som skulle kunna skära en mitt itu. Hon kan väldigt lite engelska och kommunikationen under promenaden från hamnen till boendet utgjordes av gester. Eftersom jag var i akut tvättnöd försökte jag fråga om det fanns någon tvättinrättning i staden som jag kunde nyttja. Med språket nådde jag inte fram men när jag med charader visade hur jag tvättade nere vid floden under tryckande hetta och pekade ner mot stan gick budskapet fram. Trodde jag ja. Hon försvann med ordet ”wash” mumlandes för sig själv och kom strax tillbaka med tvättmedel och visade med sina fläckiga händer hur man sätter i proppen i handfatet. ”You wash” sa hon och log brett. Jag bugade och tackade med högerhanden på hjärtat och satte därefter igång en stortvätt. Kvällen blev lugn med en bit mat på taverna Ostria med kanske det godaste lammet hittills tillagat med öl och honung.
På morgonen vaknade jag till mörka moln och enstaka regnstänk så kroppslig exponering på en av de lokala stränderna utgick och istället tog jag sikte på det gamla Chora, en vandring på cirka 40 minuter. Chora, eller Palea Alonissos som staden egentligen heter, totalförstördes som sagt var i en jordbävning på 60-talet men är nu i princip helt återuppbyggd. Något enstaka renoveringsobjekt kvarstår förstås men det finns det i alla grekiska städer, även i de mest attraktiva lägena. Det blev en riktigt angenäm upplevelse och staden är nog en av de finaste Chora jag har snurrat runt i vilket nu börjar bli dryga tjugotalet. Jag landade så småningom på bageriet och beställde in en frappocino och äppelpaj och till ljudet av några som lärde sig dansa zorba i det rosa grannhuset njöt jag en bra stund av koffeinet och sockret i den svaga vinden på bageriets balkong. Förutom jag satt endast en gammal, skäggig man ett par bord bort och sippade på en kaffe. Han satt ihopsjunken iklädd trasiga jeans och en alldeles för stor stickad tröja. Då och då sträckte han på sig och gav i från sig en ljudlig rap. Han satt där när jag kom och han satt där när jag gick och han sitter säkert fortfarande där på balkongen… och då och då sträcker han på sig och rapar ljudligt. På vägen ut betalade jag i kassan och blev tilltalad med sir. Rak i ryggen av titelaturen observerade jag inte byggnadens konstruktion och jag for ut som en kanonkula när den höga tröskeln stoppade det naturliga steget. Jag landade skickligt på alla två på andra sidan den stenlagda vägen och fortsatte rakryggad min promenad ner till Patitiri precis som om att flygturen var planerad.
Palea Alonissos, Alonissos. (Foto: Markus Olsson)
Nu börjar eftermiddag övergå till kväll och vi får se om det blir strand eller berg imorgon men först av allt ska jag fyllas på med energi på någon av tavernorna i hamnen.
