Anafi- gudomligt vackert
Efter elva timmars båtresa är man lite mör i kroppen och känslan när färjan lägger till i Anafis hamn är obeskrivbar. Klockan har slagit midnatt och det är kolsvart ute. Jag står helt ensam på lastbryggan när helvetesgapets stora käftar öppnar sig. Vanligtvis släpper munnen ut långtradare, biltrafik och fullt av resenärer men nu står endast jag där, tre äpplen hög, och med en lika stor ryggsäck som jag själv skapar jag en udda krum siluett i strålkastarljuset. Synen ifrån kaj, där åtminstone 50 personer stod och väntade på den försenade färjan, måste ha varit obeskrivbar när monstret morrande och fräsande lade till och endast en liten figur, lika bred som hög, stod där och väntade medan helvetets portar öppnade sig fullt ut. Nåja, av färjan kom jag i alla fall och precis som lovat så stod rumsuthyraren jag bokat boende hos och väntade på mig.
Ja, man ska nog aldrig underskatt boendet på sin resa även om det kanske primärt inte är där den mesta av den vakna tiden spenderas. Det kan nagga lite i kanten på själva upplevelsen och så har det blivit här på Anafi. Ön verkar underbar och Chora (där jag bor) likaså men att komma till ett rum där det bor insekter under överkastet, termiter högljutt gnager sönder dörrkarmen och bakom den förseglade gräddvita dörren går hela husets avloppsledningar och skapar ett niagarafall så fort någon vrider på kranen. Gud förbjude när någon spolar i toalettstolen då dansar sängen bort till andra änden av rummet av ljudvibrationerna. Och den dansar aldrig tillbaka igen utan till slut ligger jag där och skakar intill ena väggen tills hela huset har somnat och låter bli vattenklosetten.
Nog om mitt trista boende. Idag har jag vandrat längs kusten och alla de stränder som kantas av den. Anafi har en rad fina sandstränder av vilka de allra flesta är oorganiserade men som ändå har naturlig skugga tack vare träden som växer längs strandkanten. Gillar man inte den ena stranden så är det bara att gå vidare till den andra. Nackdelen kanske är alla fricampare som huserar vid flertalet stränder och gärna visar upp sin lekamen utan en tråd på kroppen. Det är klart, har du inga problem med det så är det ju inget problem, men för en annan som helst skulle vilja glida ner i vattnet i en våtdräkt så känns det lite besvärande med de som använder dräkten som tält istället. Jag tror dock att det hör till Anafis kultur. Det är lite alternativt och lite bekymmerslöst. Man får göra som man vill och vad som händer upp i Chora och vad som pågår nere vid kusten är två helt olika saker.
Apropå Chora så tillhör den verkligen en av de vackraste byarna i Kykladerna där den ligger högt uppe på berget, långt ifrån kusten och eventuella rövare och krigsherrar. Gränderna är i sin litenhet oändliga och nya prång och passager dyker upp runt nästa hörn. Trafik är förbjuden och eventuella djur måste hållas kopplade. Det är lugnt, det är rent och folk verkar umgås på ett gemytligt sätt. Ikväll har jag strosat en bra stund här uppe innan jag till slut med ett glas Retsina åter landade hos termiterna som arbetat på bra under eftermiddagen.
Läs mer: mittgrekland.se’s information om Anafi (länk)
