Vandring på Kimolos
Vandring på Kimolos
- Detaljer
- Kategori: Tips
- Skapad fredag, 28 december 2018 16:58
- Träffar: 18097
Det är snart fyra år sedan jag var på den lilla ön Kimolos strax norr om Milos. Min vistelse där var lite avslagen och gick nästan obemärkt förbi. I princip hela befolkningen engagerade sig i en religiös tillställning under dagarna tre och det var knappt möjligt att få sig ett mål mat. Trots att jag var både obemärkt och smått hungrig så skapade det samtidigt unika minnen som gör att jag minns Kimolos så där lite extra mycket.
Som på de flesta öar jag besöker så spenderade jag mina dagar med att vandra och det här är en uppdaterad text från när jag vandrade över ön och vilade under ett fantastiskt naturfenomen: Skiadi.
Skiadi, Kimolos. (Foto: Markus Olsson)
I morse när jag gick ner till den ovanligt stora restaurangytan för att äta frukost syntes inte de gamla svärföräldrarna som brukligt till utan utrymmet ekade tomt och själlöst. Åtminstone tills den engelsktalande svärdottern tog ett steg framåt och inte längre var ett med den bleka interiören. Jag hoppade till av förvåning och satte mig med öppen mun vid det fyrkantiga bordet med gul- och brunrutig duk. På frågan om vilket kaffe jag ville ha svarade jag med munnen lika öppen som när jag satte mig tills jag stängde den med hjälp av ena handen. Oavsett hur det än lät så fick jag mitt rykande heta morgonkaffet serverat i en vit kaffekopp med tillhörande fat. Njutbart.
Efter en stund kom Kostas med fru in genom dörren och genast gjorde svärmodern ett korstecken mot taket, rusade in bakom disken och kom springande med en flaska vatten. Det verkar vara en synd att servera kaffe utan vatten här och svärdottern fick en blick som kunde bränna sönder de rostade brödskivorna som just skulle serveras mig. Jag åt upp de något brända brödskivorna, drack upp mitt kaffe och satte sedan av på dagens vandring mot Skiadi ner till Mavrospilia och tillbaka till Chora längs med kusten. Vandringen tar ungefär 3,5 timmar och bjuder både på häftiga naturfenomen och vacker utsikt.
Mavrospilia, Kimolos. (Foto: Markus Olsson)
Leden startar på grusvägen som leder ut ur byn och efter någon kilometer visar en skylt med ordet Skiada tydligt när det är dags att vika av till vänster ut på den upptrampade vandringsleden. De gamla stigarna går genom föråldrade, terrasserade landskap och du har utsikt ner mot kusten i princip hela tiden. Gamla bosättningar, inhägnader och murar blandas med böljande fält, blommor och fikonträd.
Mavrospilia, Kimolos. (Foto: Markus Olsson)
Vandringsleden omfattar inte precis någon restauranggata så någon lunch blev det återigen inte den dagen utan mina hungriga tankar gick istället till kvällens middag då jag skulle festa loss på kött och vin. Trodde jag ja, ända tills jag upptäckte att alla restauranger fortfarande höll stängt för de religiösa begivenheterna och istället blev kvällens skrovmål Mini Bake Rolls, en tomat och yoghurt.
Oavsett vad som styr upplevelserna när jag är ute och reser så skapar det i slutändan oftast goda minnen och jag minns tillbaka på Kimolos med bara ömhet. En stilla, vacker ö med oväntade naturfenomen.
Kastro, Kimolos. (Foto: Markus Olsson)
Vill du läsa mer om Kimolos kan du göra det här: Kimolos (länk)
