De bästa upplevelserna i Grekland- 2019

• 

Detaljer

Kategori: Allmänt

Skapad tisdag, 31 december 2019 16:58

Träffar: 5819

Så här på årets sista dag faller det sig liksom lätt att blicka tillbaka på året som har gått. Att betrakta Greklandsåret. Vilka var de mest njutbara upplevelserna? Hittade jag en ny pärla? Och finns det något bland tilldragelserna som ertappade en förutfattad mening?

Totalt tre resor till Grekland förgyllde min vardag under 2019. Den sedvanliga öluffen i maj/ juni, en oväntad resa till Kreta i september och en weekend i Thessaloniki under mellandagarna. För att inte nämna alla inre resor med hjälp av smak, doft och grekisk kultur här på hemmaplan!

Här är fem av mina mest underbara upplevelser i Grekland under 2019. Utan inbördes ordning.

Årets öluff startade inte med en luff bland kobbarna utan med med en slags fastlandsluff. Efter ett par sedvanliga dagar i Aten tog jag inrikesflyget till Ioannina och därifrån hyrbil ner till västkusten, Greklands motsvarighet till Amalfikusten.

Parga

Parga. (Foto: Markus Olsson)

Parga är en av årets mest angenäma upplevelser. Inte kunde jag tro att jag skulle komma att uppskatta en plats så mycket som annars är föremål för charterbolagens gunst. Vanligtvis älskar jag de små oexploaterade öarna allra mest där
γιαγιάs klokhet står för tavernans kokkonst, där vi ibland får kommunicera med tecken och blickar istället för med engelska.

Utsikt mot Valtos Beach, Parga. (Foto: Markus Olsson)

Parga har trots sitt mottagande av turistmängder en charmig, varm och autentisk känsla. De grönklädda sluttningarna, de brokiga husen och det turkosblå havet skapar en aptitlig atmosfär. Stränderna är förtrollande, utbudet är rikt och hamnpromenaden kan få den mest kräsne att falla för dess dragningskraft. Jag kan mycket väl tänka mig att åka tillbaka till Parga och åtnjuta staden och hennes omgivningar.

Läs mer: Parga- byn, stränderna och tips på sevärdheter (länk)

Aten

Anafiotika i Aten. (Foto: Markus Olsson)

Aten är och kommer alltid vara en plats som jag längtar tillbaka till. Tillbaka till det hårda, det mjuka, det nya, det gamla, det svåra, det lätta… tillbaka till alla de kontraster som hon har att erbjuda. Att sedan få träffa en kär vän och ta igen missad tid ger resan ett ytterligare djup.

Alexandra och jag i Aten. (Foto: Markus Olsson)

Jag påbörjar och avslutar alltid mina öluffarresor i Grekland med några dagar i Aten. Vid årets avslut valde jag ett annat boende än det jag vanligtvis tillbringar min sista natt på.
Om jag bortser från det offensiva mögelangreppet i duschen så hade jag en makalös upplevelse. I form av stor kakelbelagd takterrass. Endast iklädd ett par kalsonger satt jag i timmar tillbakalutad i en gråvit plaststol och lyssnade på Atennatten, betraktade stjärnhimlen, granskade olikheterna i Akropolis stöttande murar och sneglade på grannarnas vardagsliv genom de upplysta fönstren. En iskall Fix höll kroppstemperaturen tillfälligt i schack. Ett sagolikt avslut.

Läs mer: Weekend i Aten- förslag på sevärdheter, stränder och öar (länk)

Korfu stad

Kanske är det så att jag har kommit att uppskatta de grekiska städerna allt mer. Att få ta del av det grekiska vardagslivet bortom landsbygden. I år var det första gången jag gjorde fotavtryck på Korfu. Jag valde att bo i Korfu stad och i den gamla delen. Ett prisvärt boende högst upp i ett luggslitet hus med ett trapphus som får lustiga husets trappor att blekna.

Korfu stad. (Foto: Markus Olsson)

Korfu gamla stad, som är en del av de världsarv som Grekland erbjuder, är ett sammelsurium av gränder; högt och lågt, kors och tvärs. Tvätt hänger mellan husen, flagnande fönsterluckor hotar att falla ner och just där det är som smalast, där möts bilar som oavbrutet måste backa för att hitta sin väg ut.

Korfu stad. (Foto: Markus Olsson)

Att vandra i den gamla stadsdelen känns nästan som att vara i en film. I en slags kuliss. Men kulissen är inte en dekor utan en verklig fasad med liv bakom de gedigna stenväggarna.

Läs mer: Att upptäcka Korfu från Korfu stad (länk)

Antipaxos

Vrika Beach, Antipaxos. (Foto: Markus Olsson)

Talrika är de paradisstränder i Grekland som min lekamen har brett ut sig på. De verkar liksom aldrig ta slut. Årets mest spektakulära stränder är de två som jag fick genomleva på den lilla ön Antipaxos, för mig en dagstur från storasystern Paxos. Det vattnet. De omgivningarna. De stunderna.

Voutoumi Beach, Antipaxos. (Foto: Markus Olsson)

Läs mer: Paxos & Antipaxos- två öar att kombinera i Grekland (länk)

Sitia/ Sitia Geopark på Kreta

I mitten av september gick resan till Kreta och närmare bestämt till Sitia och Sitia Geopark, östra Kreta sista utpost. Det var 15 år sedan jag var på Kreta. Min första resa till Grekland. Den resan går inte till världshistorien som den mest besinnade men årets Kretaresa till Sitia är en het kandidat att kvala in på begrundade och väl genomarbetade resor.

Richtis George i Sitia Geopark, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Resan var anordnad av organisationen bakom Sitia Geopark vilket säkert gjorde sitt till att jag fick ta del av alla dessa upplevelser. Jag kan motvilligt erkänna att jag tidigare inte riktigt gett Kreta en ärlig chans att visa upp vad hon har att erbjuda. Visst hade jag tidigare både fått promenera längs med hamnen i Chania, låta den rosa sanden vid Elafonissi beach killa mellan tårna och de massiva bergsväggarna vid Samariaravinen imponera på mig men det stannade där för 15 år sedan. Tills nu.

Trahanas, Kreta. (Foto: Markus Olsson)

Sitia Geopark är ett område som erbjuder fantastisk vandring, vackra och unika stränder, städer och byar, kloster och en kulinarisk resa som klår det mesta i matväg. Räkor i ouzosås, köttgryta med åtta olika örter, xigalo, bläckfiksrisotto, ipovrihio, trahanas, honung, vin…

Läs mer: Sitia Geopark- östra Kretas vidsträckta landskap (länk)

Jag avslutar detta år genom att jag gav mig i kast med att baka en traditionell vasilopita. Ett bak som gav mig ett riktigt huvudbry. Det verkar som att det framför allt finns två utformningar av detta klassiska grekiska nyårsbak. En sockerkaksliknande och en brödliknande. Jag valde den brödliknande och ett nytt huvudbry att välja ett recept av alla varianter som finns. För klart är, att det finns rikliga variationer av detta bakverk. Det blev i slutändan ett riktigt vasilopita-monster. Gigantiskt. Wroooaaar!

Vasilopitan är en slags huvudsymbol för nyåret och gömmer en inbakad peng vars anträffare spås få det mest lyckosamma året. Så, vem hittade pengen hemma hos er?

Vasilopita. (Foto: Markus Olsson)

Ingredienser (en massa portioner)

17-18 dl vetemjöl
1 påse torrjäst (1 pkt färsk jäst)
1 tsk salt
1, 75 dl socker
5 dl mjölk
4 ägg (plus ägg till pensling)
1 apelsin (zest)
2 msk olivolja
Sesamfrön
1 mynt

Tillagning

Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Värm mjölken till cirka 45 grader. Torrjäst kräver lite högre temperatur på vätska. Blanda ner mjölken i mjölblandningen. Vispa upp äggen och tillsätt dem i degblandningen. Riv skalet av en stor apelsin och tillsätt zesten tillsammans med olivolja i degen. Arbeta ihop degen och knåda den i cirka tio minuter. Låt degen jäsa under bakduk i cirka 45 minuter. Häll ut degen på ett bakbord och forma den vasilopita som du önskar. Ta undan en liten degbit som du sedan formar siffrorna med. Klä in ett mynt i aluminiumfolie och stoppa in det i vasilopitan. Låt jäsa i cirka 30 minuter till. Värm ugnen till 200 grader.

Forma siffrorna med den sista degbiten och lägg dem ovanpå vasilopitan. Vispa upp ett ägg och pensla brödet. Strö över sesamfrön.

Ställ in vasilopitan i nedre delen av ugnen och grädda den i tio minuter. Sänk därefter värmen till 175 grader och grädda den i ytterligare 30 minuter. Om vasilopitan börjar få för mycket färg, lägg över en bit aluminiumfolie. När vasilopitan är klar, låt den svalna på ett galler under en bakduk.

Tweet

Tipsa en vän